Var på bastuknytkalas hos Harry igår kväll med en massa vänner. Mot slutet av kvällen kom samtalet igång på riktigt. 50 nyanser av honom gled snabbt över till Anna Odell, först Återträffen och sedan (förmodligen eftersom bara några hunnit se filmen) Okänd kvinna. Hon är verkligen en lysande, modig, konstnär och samhällskritiker.
I en avstickare blev det en sidosamtal med en vän om AFA, Antifascistisk Aktion. Han försvarade först AFA, och jag blev väldigt upprörd. (Sedan backade han en del.)
Jag ska erkänna att jag har ibland har haft dubbla känslor inför deras aktionen. Man kan känna skadeglädje när en skinskalle får stryk, men det är inget jag är stolt över och inget jag vare sig försvarar eller förespråkar.
Dilemmat är hur man hanterar våld. AFA har valt den enkla vägen, att slå tillbaka med samma mynt. Men det är fel väg.
Våld föder bara mera våld och rädsla, som ökar – inte minskar – otryggheten i samhället.
Våld mot extremister ger helt motsatt resultat, vilket man kan se i den ökande förekomsten av hot och våld mot politiker.
Två aktuella exempel är när Liza Jonsson (S), ordförande i Barn- och utbildningsnämnden i Nordmaling, som blev misshandlad i sitt hem när någon okänd person bröt sig in under natten. Troligen handlade misshandeln om missnöje mot ett förestående beslut att lägga ned byskolor (beslutet klubbades sedan av kommunfullmäktige). Ett annat exempel är den döshotade vänsterpolitikern i Umeå Daniel Nyström, som slutat blogga på grund av hoten och funderar på att sluta efter många år, av hänsyn till sin familj. Läs här också.
Våld mot våldsamma ger fel resultat, leder istället till hot och våld mot politiker. Politiker slutar eller vågar inte uttala sig av rädsla. Den demokratiska dialogen stympas. Den enda vinnaren är våld.
Våldsamma organisationer som AFA är fega. Det är lätt att slå. Det är betydligt svårare att argumentera.
Det gäller naturligtvis även våldsamma organisationer på högerkanten såsom Sverigedemokraterna, Svenskarnas parti och Nationalsocialistisk front. Idag attackerade nazister en manifestation i Stockholm mot rasism. Flera knivskars! Nazistorganisationen Svenska motståndsrörelsen har på sin hemsida tagit på sig ansvar, jag skriver om det här.
Jag är övertygad om att intolerans bekämpas bäst med kärlek och kunskap. Information, information, information och mera information, så att alla har tillgång, vet var de ska hitta, känner till motargumenten. Stiftelsen Expo är ett lysande exempel. Och fredliga demonstation, så att fredliga människor vågar delta.
Missförstå mig rätt: jag är inte emot civil olydnad och ilska, tvärtom. Men civil olydnad kan utföras på ett fredligt sätt. Ilska kan visas utan våld. Det primära är att fredliga människor måste våga uttala sig och visa sin solidaritet, utan rädsla för sitt liv.
Jag tycker att AFA är värre än krafterna de bekämpar.
