Var på pjäsen SMS från Soppero i kväll på en fullsatt Storsjöteatern i Östersund. Jag blev rörd till tårar. Samernas historia har tigits ihjäl alldeles för länge – av både Sverige, svenskar och samerna själva.

Tystnadens tyranni går igen i alla kulturer, men hos ett förtryckt folk händer det märkliga att de förtryckta aktivt deltar i att tysta ned skammen.

Giron sámi teáhter ger en suverän skildring av ung kärlek och hur den kan väcka gamla sår och minnen, men samtidigt bidra till att bryta ned tystnadens tyranni. Berättandets makt kan vara förlösande, och mäktigt när det nya samtalet omfattar även ett förlåtande över generationsgränser och genom släktfejder.

Jag gillade SMS från Soppero också därför att den visade så väl vilken viktig roll kulturen spelar och kan spela i att lösa upp knutar och – ur tomma intet! – skapa ett utrymme för (samhälls)dialog som inte tidigare fanns – vare sig utrymmet eller dialogen. Nu plötsligt vet en hel del människor lite mer om varför det är så svårt för enskilda samer att själva återta sitt språk och sin kultur. Många i publiken fällde mer än än tår utan att veta varför. Med hjälp av jojkens magi har våra kroppar fått en ny förståelse, bortom vad orden kan förmedla. Det är mäktigt.

Föreställningen fick stående ovation.