I början av 90-talet uppfanns “pensionsskulden”. Det var mitt under EU-debatten, då Sverige gjorde allt för att anpassa sig till EU. Pensionsskulden användes som ett av argumenten för att strama åt de offentliga finanserna, något som ansågs behövas inför EU-medlemsskapet. Nu har det gått 25 år och pensionsskulden håller på och omvandlas, år för år, till pensionsutbetalningar för 40-talister som går i pension allt eftersom. Dessa utbetalningar ökar för varje år och krymper budgetutrymmet för kommuner med dålig ekonomi, men allmänt anses inte längre pensionsskulden alls vara en så stor grej.

Istället håller man nu på att upptäcka ett ny “skuld” som kan användas för att strama åt för medborgarna. Först infördes 15%-regeln för något år sedan, det går inte längre att låna till hela bostadslånet utan man måste ha 15% i egen finansiering. Samtidigt lämnas ut trevare om att krav om amortering ska införas. Redan detta gör det svårare att köpa bostad och därmed få ned sina boendekostnader samtidigt som man gör en investering.

Och nu kommer nästa salvan. Hela dagen i Ekot och Studio Ett har man diskuterat en “ekonomisk kommentar” från Riksbanken om att långt fler är högt belånade än vad man tidigare trott. Inte bara de som inte har råd, utan även deras föräldrar och de som HAR råd att låna. (Vad hemskt!)

Det gäller att inte låta detta bli en sanning på samma sätt som pensionsskulden, för det kommer att användas som en förevändning för att göra det svårare att låna till en bostad. Det är högerpolitik.