Vad vill du med livet?
Jag, jag vill leva
Ta tag i känslornas långa svans
Där orden börjar formas
Men bokstäverna får ingen riktig nyans
Jag vill kunna lyssna
Och höra sirener sjunga
Utan att översköljas av skräck och tveksamhet
Utan att grusas ned i osäkerhet
Och polemisk korrekthet
När du pratar, vill jag kunna fatta tag i dina vingar
Flyga iväg med dig
Höra orden blandas med vinden
Skapa nya ord, ett nytt språk
Blanda sig med himlens blå, med solens flammor
Med regnets futtiga påminnelser
Om att vi lever i nuet
Att vi talar samma språk
Och ibland – ibland –
Förstår vi varandra
Lite grann
Jag vill förstå
Och gå i gryningen av den nya dagen
Med nya ord och gamla tider
Nya vyer, och gamla strider
Som jag kan lämna bakom mig
Smälta. Omvandla. Tolka. Förvandla.
Glida med dig, när dina vingar blir så stora och breda
Att de täcker hela horisonten
Och jag ser bara framåt
Förstår innebörden i varje ord, i varje vingslag
Hittar precis varje svar, varje perfekta kommentar
Så att vi bara glider och glider på termiken
På termodynamiken
På lingvistiken
Och landar lätt, med en viskning
Nu står vi där, i tystnaden
Igen
Tittar åt varsitt håll och nästan – nästan –
Nästan förlorar oss i frestelsen
Att inte längre lyssna
Att höra bara vartannat ord, bara upp-nyanserna
Bara vänstersvängarna
Men inte – denna – gång
För just – denna – gång
Känner vi närheten av varandra
Och vänder om, och ser varandra
Ser hela världen
Hör tystnadens oerhörda möjligheter
Känner att denna gång
Har – vi – tid
Att lyssna
110813
Owen Laws
Inspirerad dels av Teater Verbals uppsättning av Ett Drömspel, som jag precis varit på och som även går ikväll och imorgon (13-14/8) på Storsjöteatern i Östersund – kanonbra!. Och dels av mina funderingar kring hur svårt kommunikation är.
