Längtan

Älskling!
Jag längtar efter din famn
Efter att hålla om dig hårt
Kyssa dig
Titta på dig
Och titta in i dina ögon
Stryka dig i håret
Och säga att jag älskar dig
Så att du känner att jag menar det
Känner det i ryggraden
Och kinderna
Och fingertopparna
Känner igen det i dig själv
Känner det igenom dig, som en blixt
En ilning
Som en gåta som man äntligen löst
Som en gåva som vi ger varandra
Stark och bräcklig på samma gång
Silver och guld
Metall och siden
Mjuk, och såååå vass
Så det känns igenom hela kroppen
Som en darrning
När du tittar på mig
Och ser mig
Ser igenom mig
Är alltigenom med mig
Som jag längtar efter att få vara med dig
Nu
Ikväll.
I morgon.
Vid fikarasten och lediga stunder
Arbetspassen och joggingrundor
Mysiga kvällar och stormiga nätter
Här
Nu
I soffan och i sängen
Jag längtar efter dig med hela mig
Hela tiden
Helhjärtat och passionerat
Ömsint och integrerat.
Fokuserat.
Försöker. Jag. Se. Dig.
För vem du är, vill vara.
Är.
För jag är fullständigt kär.
I dig!

Sms till Angelina
121016, kl 22.03
Owen Laws

De vidsvepta solnedgångarnas tid

Det är de vidsvepta solnedgångarnas tid
Då mörkret breder ut sig sakta
Över hela
Långa
Djupa
Skimrande horisonten
Och solen retirerar
I en försynt explosion av färg och skugga
Och lämnar oss
I tyst förväntan.

121023
Owen Laws

På väg mot Torsta, från busshållplatsen på E14, såg jag byggnadernas skugga framför den mörkfärgade solnedgången.
Vinter nalkas.

När du pratar vill jag kunna fatta tag i dina vingar

Vad vill du med livet?
Jag, jag vill leva
Ta tag i känslornas långa svans
Där orden börjar formas
Men bokstäverna får ingen riktig nyans

Jag vill kunna lyssna
Och höra sirener sjunga
Utan att översköljas av skräck och tveksamhet
Utan att grusas ned i osäkerhet
Och polemisk korrekthet

När du pratar, vill jag kunna fatta tag i dina vingar
Flyga iväg med dig
Höra orden blandas med vinden
Skapa nya ord, ett nytt språk
Blanda sig med himlens blå, med solens flammor
Med regnets futtiga påminnelser
Om att vi lever i nuet
Att vi talar samma språk
Och ibland – ibland –
Förstår vi varandra
Lite grann

Jag vill förstå
Och gå i gryningen av den nya dagen
Med nya ord och gamla tider
Nya vyer, och gamla strider
Som jag kan lämna bakom mig

Smälta. Omvandla. Tolka. Förvandla.
Glida med dig, när dina vingar blir så stora och breda
Att de täcker hela horisonten
Och jag ser bara framåt
Förstår innebörden i varje ord, i varje vingslag
Hittar precis varje svar, varje perfekta kommentar
Så att vi bara glider och glider på termiken
På termodynamiken
På lingvistiken

Och landar lätt, med en viskning

Nu står vi där, i tystnaden
Igen
Tittar åt varsitt håll och nästan – nästan –
Nästan förlorar oss i frestelsen
Att inte längre lyssna
Att höra bara vartannat ord, bara upp-nyanserna
Bara vänstersvängarna

Men inte – denna – gång
För just – denna – gång
Känner vi närheten av varandra
Och vänder om, och ser varandra
Ser hela världen
Hör tystnadens oerhörda möjligheter
Känner att denna gång
Har – vi – tid
Att lyssna

110813
Owen Laws

Inspirerad dels av Teater Verbals uppsättning av Ett Drömspel, som jag precis varit på och som även går ikväll och imorgon (13-14/8) på Storsjöteatern i Östersund – kanonbra!. Och dels av mina funderingar kring hur svårt kommunikation är.

När tystnaden tar vid

Cyklade hem från Storsjöyran kl. 2 på natten, uppför backen mot Ås. Jag gillar den här årstiden, här i Norrland, mitt i natten, när natten möter dagen, skymning övergår i gryning, och man inte kan säga säkert vilket det är:

När skymning möter gryning
Det är en magisk tid
Tankarna går till kärlek
Men själen finner frid
Ljuset omfamnar mörkret
Färger försöker fly
Där skymning möter gryning
Och tystnaden tar vid.

110729
Owen Laws

Vilan

Det blåser kallt
Jag kan knappt stå rakt
Stormen omger mig
Virvlarna förvirrar
Men det är inte jag som blåser
Jag står pall
Lutar mig tillbaka
Rider ut stormen
Väntar på lugnet som alltid följer

Det gäller att skilja sig från stormen
Se sig själv i mörkret

Stormen är, men har ingen egen vilja
Den bara är
Den biter, sliter, skär, förgör
Men den är inte ond, den bara är

Jag förlåter stormen – låter syndafloden rinna av mig
Rinna bort

I förlåtelsen hittar jag lugnet
Inte tillåtelse – utan frihet
Att känna efter
Samla mig
Se framåt
Inför nästa storm
Nästa prövning
Nästa omvandling
Nästa insikt
Nästa vila

110712
Owen Laws