Vilan

Det blåser kallt
Jag kan knappt stå rakt
Stormen omger mig
Virvlarna förvirrar
Men det är inte jag som blåser
Jag står pall
Lutar mig tillbaka
Rider ut stormen
Väntar på lugnet som alltid följer

Det gäller att skilja sig från stormen
Se sig själv i mörkret

Stormen är, men har ingen egen vilja
Den bara är
Den biter, sliter, skär, förgör
Men den är inte ond, den bara är

Jag förlåter stormen – låter syndafloden rinna av mig
Rinna bort

I förlåtelsen hittar jag lugnet
Inte tillåtelse – utan frihet
Att känna efter
Samla mig
Se framåt
Inför nästa storm
Nästa prövning
Nästa omvandling
Nästa insikt
Nästa vila

110712
Owen Laws