Tvångsförvaltningen var en räddningsaktion, inte en utrensning

Öppet brev till media och särskilt till Mats Knutson (SVT) och Margit Silberstein (Dagens Samhälle)

Jag skriver för att förhindra ett drev mot miljöpartiet där partistyrelsens räddningsaktion mot umeåavdelningen och västerbottensdistriktet felaktigt porträtteras som en skandal och en politisk ”utrensning” av oliktänkare.

Mats Knutson på SVT skrev 1/12 att Miljöpartiet snart var ikapp Sverigedemokraterna i skandalligan och kallade då partistyrelsens tvångsförvaltning av umeåavdelningen och västerbottensdistriktet för en ”utrensning”.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/mp-snart-i-kapp-sd-i-skandalligan

Den 6 december skriver Margit Silberstein att “Nu jämförs de gröna med Sverigedemokraterna vars korta historia i riksdagen kantats av skandaler” dock utan nämna att det är Mats Knutsons analys hon upprepar. Senare i artikeln beskriver Silberstein tvångsförvaltningen på samma sätt som Knutson, som om det var en panikåtgärd med politiska motiv. Det är så drev skapas.

https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/mp-anvander-unika-auktoritara-metoder-19801

Tvångsförvaltningen av umeåavdelningen och västerbottensdistriktet har dock inget att göra med den politik Jabar Amin för i riksdagen (vilket jag för övrigt delar), och det är inte en panikåtgärd. Det handlar om ett återtagande av umeåavdelningen efter att ha kidnappats och vanskötts i 19 år av Jabar Amin och falangen som han leder i Umeå och Västerbotten.

Tvångsförvaltningen av umeåavdelningen och västerbottensdistriktet har dock inget att göra med den politik Jabar Amin för i riksdagen (vilket jag för övrigt delar), och det är inte en panikåtgärd. Partistyrelsen har medlat i den 19 år långa konflikten i Västerbotten ett flertal gånger under åren, och den nuvarande processen för att få ordning på avdelningen har pågått i flera år så något förhastat beslut är det inte. Det handlar inte om politisk utrensning, utan om ett återtagande av umeåavdelningen efter att ha kidnappats och vanskötts i 19 år av Jabar Amin och falangen som han leder i Umeå och Västerbotten.

Det är jag som öppet stått upp mot Jabar Amins falang i Umeå och Västerbotten sedan 2015, och som dokumenterat händelserna på min blogg. De blogginläggen utgör också viktiga förutsättningar för att partistyrelsen kunde äntligen – efter många halvdana försök – agera kraftfullt.

Jag var ledande miljöpartist i Jämtlands län i 18 år fram till slutet av förra mandatperioden då jag flyttade till Umeå. Jag har känt Jabar ända sedan han välkomnades in i Miljöpartiet 1998 efter att ha misslyckats med att komma med på socialdemokraternas riksdagslista i Västerbotten. Då tog han också med sig en stor skara följare in i Miljöpartiet.

https://www.dn.se/arkiv/politik/30-invandrare-lamnar-s/
http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/2016/07/04/det-kanns-bra-att-jabar-amin-lamnade-s/

De välkomnades då in i partiet, som var stolt över att kunna vara attraktivt för invandrare och kunna ge invandrare plats och inflytande. Men sedan dess har Jabar haft ett järngrepp om umeåavdelningen (och därmed också västerbottensdistriktet eftersom Umeå alltid har haft majoritet på distriktsmötena). Jabar är nyckelfiguren bland ett fåtal personer som delar makten och de viktiga positionerna sinsemellan. Förutom Amin är Alireza Mosahafi och Nasser Mosleh de viktigaste. Gabriel Farrysson och Mia Winroth är också farliga, men är framför allt högljudda lojala marionetter. (Jag menar för övrigt att det är viktigt att samtliga dessa utesluts ur partiet för att säkra dels att de inte återtar makten i Umeå, dels för att markera mot liknande tendenser på andra håll inom partiet.)

Aminfalangen har gjort som de ville. Oftast genom formellt stadgeenliga beslut men genom plötsliga ändringar av processer och förslag som läggs fram på möten utan diskussion och förankring. Verksamhetsplanen klubbades till exempel på extra årsmötet april 2015 utan att yrkanden fick läggas. En favorittaktik är tystnad, att helt enkelt inte svara på frågor och inte kalla till medlemsmöten. Själva gruppledaren för fullmäktigegruppen i Umeå Nasser Mosleh vägrar t ex konsekvent att diskutera skriftligt utan hänvisar till medlemsmöten som han aldrig kallar till, som den här växlingen i partiets medlemsgrupp på Facebook april 2016 visar. Det är den enda gången Nasser deltog i en debatt i gruppen sedan 2015.

På det ena årsmötet struntar de helt i valberedningens förslag och lägger fram helt nya namn (när listorna sattes inför förra valet). På andra möten yrkar de tidigt att inga nya nomineringar får ske. Även när det inte finns några nominerade överhuvudtaget!.

https://www.owenlaws.se/2017/11/18/tvangsforvaltning-racker-inte-8-rad-till-partistyrelsen/
https://www.owenlaws.se/2015/05/03/mp-umea-harskartekniker-1-inga-nya-yrkanden-far-laggas/#more-2920
https://www.owenlaws.se/2015/04/04/mitt-brev-till-ledningsgruppen-i-mp-umea/

Aminfalangen har sett till att familj, släkt och vänner blir medlemmar och kommer på de viktiga mötena och röstar rätt utan att i övrigt delta i mötena eller i det politiska arbetet, vilket detta replik i Svenska Dagbladet av fd umeåmiljöpartister beskriver på ett bra sätt. Här ett längre utdrag ur det debattinlägget:

“Amin hävdar att lokalföreningarnas styrelser valts på demokratiskt vis, och likaså han själv till sin riksdagspost. Under vår tid som aktiva i MP Umeå och MP Västerbotten tillämpades dock inga andra demokratiska principer än majoritetsrösten. Så länge en sida hade majoritet av rösterna kunde stadgar förbises och tidigare beslut rivas upp på sittande möte. Som vi förstår råder detta synsätt även i dag.

Varför är detta problematiskt? Amin själv, men även centrala personer inom MP Umeå och Västerbotten, har en lång historia av att mobilisera medlemmar till beslutande möten, som aldrig annars har dykt upp på icke-beslutande möten. Vi hade knappast tid att prata med dessa då de försvann så fort omröstningen var klar. Någon övrig partipolitisk uppgift tycks dessa personer saknat.”

Detta gör att vanliga medlemmar som är intresserade av att få inflytande och genomföra politik tröttnar och lämnar partiet. Det handlar om ren och skär maktmissbruk och ett slags svågerpolitik som man annars inte är van vid i Sverige, där vi förväntar oss att saklig argumentation kan övertyga. Men det har inte fungerat så i Umeå och Västerbotten.
https://www.svd.se/jabar-amin-har-bidragit-till-vanstyre-lokalt

Kritiker mobbas systematiskt bort med anklagelser om att vara rasister, något som även riktades mot mig. Läs om hur falangen vid ett extra årsmöte drev igenom en ”motion” som förklarade mig för att vara rasist. Motionen och min reservation går att ladda ned. Inget protokoll finns från det mötet eftersom den externa, av partistyrelsen utsända mötesordföranden vägrade skriva på protokollet. Notera också underskrifterna på motionen. Läs också Folkbladets utmärkta artiklar där motionen avslöjas. Länkar finns i blogginlägget.

https://www.owenlaws.se/2017/03/31/kritik-inom-mp-umea-kallas-for-rasism/

Istället för att skapa ett drev mot miljöpartiet genom att snurra in sig på en felaktig analys om politisk utrensning – det budskap som Amin själv försöker göra gällande – vore det rimligare i det här fallet att media granskar Jabar Amins förehavanden i Umeå och hur det kan gå till att en person kan lägga en hel partiavdelning (och därmed ett helt partidistrikt) under sig.

Som alla erfarna journalister vet är det relativt lätt att ta över en avdelning eller ett distrikt i ett mindre parti, genom att mobilisera släkt, vänner och bekanta. Det är detta som motiverar partistyrelsens agerande. Istället för att skapa ett drev mot miljöpartiet genom att snurra in sig på en felaktig analys om politisk utrensning – det budskap som Amin själv försöker göra gällande – vore det rimligare i det här fallet att media granskar Jabar Amins förehavanden i Umeå och hur det kan gå till att en person kan lägga en hel partiavdelning (och därmed ett helt partidistrikt) under sig. Det finns väldigt mycket intressant analysstoff här som kan bidra till en större förståelse för hur den svenska demokratin mår idag.

Att Miljöpartiet skulle för första gången nägonsin tvångsförvalta en avdelning och ett distrikt bara för att tysta en kritiker? Det finns inte, och det skulle aldrig tillåtas av medlemmarna. Partiet skull stå i brand.

Man missar dock denna nyhetsmöjlighet – och analyserar fel – när man sammanfattar partistyrelsens tvångsförvaltning av umeåavdelningen och västerbottensdistriktet som att man försöker tysta en kritiker. Det är verkligen inte det det handlar om. Tänker man bara efter så inser man att det är en fullständigt orimlig teori. Att Miljöpartiet skulle för första gången nägonsin tvångsförvalta en avdelning och ett distrikt bara för att tysta en kritiker? Det finns inte, och det skulle aldrig tillåtas av medlemmarna. Jag – som sympatiserar med Schlyter och Mutt och är väldigt kritisk mot partiets agerande under regeringsåren – skulle lämna partiet direkt om det var så att tvångsförvaltningen handlade om att rensa ut oliktänkande. Partiet skulle stå i brand om så var fallet. Att det tvärtom i stort sett bara är Per Gahrton som gnäller mot partistyrelsens agerande – samtidigt som han får brett och kraftigt mothugg på de två inläggen på sin Facebook tyder ju också starkt på att det inte handlar om en politisk utrensning, utan om en räddningsaktion för att återta en kidnappad partiavdelning.

https://www.facebook.com/per.gahrton/posts/10155213846893367

Avslutningsvis vill jag också poängtera att det faktiskt är ingen annan än jag som krävt Jabar Amins avgång. Nu när hans korthus håller på att rämna och han dessutom utsätts för jämbördig konkurrens om riksdagsplatsen har han insett att loppet är kört. Han hoppar av nu för att rädda ansiktet. Han hoppas troligen också att avhoppet gör att partistyrelsens beslutsamhet vacklar och de inte går vidare med de nödvändiga uteslutningarna.

Samtliga mina blogginlägg om MP Umeå och Västerbotten finns gm denna länk:
https://www.owenlaws.se/category/politik/mp-umea/

Kontakta mig gärna.

Med vänliga hälsningar

Owen Laws
Ledande miljöpartist i Jämtlands län i 18 år. Sedan 2015 passiv medlem i Umeå.

Tvångsförvaltning räcker inte – 8 råd till partistyrelsen

Igår, efter nästan 20 år av vanstyre och maktmissbruk inom Miljöpartiet Umeå och partidistriktet i Västerbotten har partistyrelsen äntligen visat handlingskraft, genom att sätta bägge avdelningar i tvångsförvaltning.

Det var verkligen på tiden. Jag hoppas dock att partistyrelsen inser att tvångsförvaltningen är bara början på en lång resa som kommer att kräva många handlingskraftiga beslut för att kunna bli mera än ett slag i luften.

Miljöpartiet i Umeå och Västerbotten har varit kidnappade av en falang som styrs av riksdagsledamoten Jabar Amin. Maktövertagandet började redan 1998 då Amin och en stor grupp följare tillsammans lämnade sossarna i Umeå efter att Amin inte fick plats på deras riksdagslista, och samtidigt gick med i Miljöpartiet.

Här har jag samlat en lista över de viktigaste åtgärder som krävs:

  1. Tålamod. Troligen kommer tvångsförvaltningen av avdelningen behövas i flera år framåt. Idag är avdelningarna så utarmade att varje medlemsmöte kommer att domineras av grupperingen kring Jabar Amin.
  2. Därför måste PS ha en strategi för hur medlemsmöten ska kunna genomföras utan att de domineras av de som tvångsförvaltningen tagit makten ifrån. Annars kommer ju samma personer att vinna alla omröstningar och åter hamna högst upp på listorna i valen om knappt ett år.
  3. Den logiska åtgärden är att de ledande figurerna i Amins falang utesluts ur partiet. Deras agerande har ju varit så allvarligt att det motiverat tvångsförvaltning –  hur kan själva gärningsmännen få vara kvar i partiet? Listan är inte så lång, förmodligen räcker det med följande personer:
    Jabar Amin
    Alireza Mosahafi
    Nasser Mosleh
    Gabriel Farrysson
    Mia Winroth
    REDIGERING 171121:
    För att hålla fokus på de viktigaste aktörerna har jag valt att ta bort 4 st namn från listan över de som behöver uteslutas. Flera aktiva miljöpartister som jag respekterar har särskilt påtalat att Rickard Hansson – som tidigare fanns med på listan – har på senare tid visat stort mod och stått upp mot Amin-falangen i sitt arbete på distriktsnivån. Och då har (till slut) jag lyssnat på dem.
  4. Ta bort Amin-falangens finansiering. Falangen har förlorat makten i avdelningarna, men de innehar fortfarande alla de viktigaste politiska posterna. För att ta några exempel: Jabar Amin är riksdagsledamot från Västerbotten. Nasser Mosleh är gruppledare och partiets ledamot i kommunstyrelsen i Umeå. Robert Winroth sitter i landstingsstyrelsen.
  5. En riksdagsledamots ekonomi är svårt att styra över, men partistödet från landstinget och Umeå kommun kontrolleras av respektive avdelnings styrelse, som i sin tur fördelar pengar till den politiska gruppen. Betalar styrelsen för Gabriel Farryssons och Alireza Mosahafis tjänster i Umeå-avdelningen och kommunfullmäktigegruppen, respektive landstingsgruppen och i Västerbotten-avdelningen?
  6. Är någon ur falangen anställd direkt av respektive avdelning? De måste omedelbart avskedas.
  7. De nu pågående medlemsomröstningarna i de respektive avdelningarna måste omedelbart avbrytas.
  8. Ny valberedning behöver tillsättas och nomineringsprocessen behöver göras om i respektive avdelning. Jag har själv redan röstat – kandidatlistorna bestod till övervägande del av Amin-falangen så man var tvungen att rösta på en del av dessa personer för att uppfylla omröstningskraven.

Det finns säkert mer som borde göras, men jag tror detta är det viktigaste. Och det brådskar.

Samlingslänk för inläggen om MP -Umeå och MP-Västerbotten här på bloggen.

Mediebevakningen av gårdagens händelser, några länkar: