Inte i mitt namn, Jimmy Åkesson

Sverigedemokraterna delar ut flygblad till flyktingar på den grekiska ön Lesbos, med lögner om Sverige. De har undertecknat flygbladet bl.a. med “The People of Sweden”.

Därför har jag skrivit följande brev till Jimmy Åkesson. Texten hittade jag på Facebook, verkar ursprungligen ha skrivits av Birgitta Hult. För att ett brev till en riksdagsledamot ska bli en allmän handling ska man även ställa brevet till ett riksdagsutskott, enligt riksdagens registratorkontor. Jag har valt Konstitutionsutskottet. Jag har mejlat brevet till jimmie.akesson@riksdagen.se och registrator.riksdagsforvaltningen@riksdagen.se.

Till:
– Jimmy Åkesson
– Konstitutionsutskottet

Ert flygblad talar inte för mig

Hej Jimmie Åkesson,

Jag skriver till dig med anledning av er smutskastning av Sverige utomlands, Ni undertecknar det med bl a The People of Sweden. Med hänvisning till min personliga frihet, min integritet och den demokrati som ni säger er värna om begär jag härmed att mitt namn stryks från flygbladet. Förslagsvis kan ni lägga till längst ner på flygbladet “except Owen Laws” tillsammans med alla de andra undantagen.

Jag skriver till dig i Riksdagen för då blir jag diarieförd och mitt mail blir offentligt.

I Riksdagens postgång har ni inte möjlighet att censurera mig och hindra mig från att framföra mina åsikter till Sverigedemokraterna. Jag ser fram emot en ursäkt för att ni olovligen använt er av mig för att underteckna ert bruna brev och att ni snarast ändrar texten i flygbladet enligt mitt förslag ovan.

Sverigevänliga hälsningar.

Owen Laws

Anmärkningsvärt rasistiskt orasistiskt parti…

Jag fattar inte hur Sverigedemokraterna klarar av att upprätthålla myten om att partiet inte är rasistiskt när partiet:

  • utesluter rasister stup i kvarten. Nu hela ungdomsförbund!
  • låter bli att utesluta uppenbara rasister, som ger sig till känna varje dag.

Det är ett otroligt skickligt massmedialt konststycke. 

Onda handlingar är lika onda oavsett populäriteten

Ungerns agerande i dagarna gentemot flyktingarna från Syrien är inte bara cyniskt och förkastligt. Det visar i grunden på samma statliga ondhet som en gång ledde Tyskland i fördärv och till att miljontals kristna, icke kristna och på olika sätt oönskvärda européer förslavades och mördades av staten med aktivt stöd av dess befolkning.

Jag har två reflektioner:

1) Det är inte så att bara för att ett stort antal människor tycker någonting, så äger den saken någon slags legitimitet. Tysklands (och för den delen Polens, Österikes, Italiens, Japans och andra fascistländers) befolkning hade fel under andra världskriget. 

De som stödde fascister och nazister i andra världskriget stödde onda handlingar och hade fruktansvärt fel.

2) Den ungerska statens agerande idag visar faktiskt på hur Sverigedemokraterna skulle agera om de hade makten i Sverige. Det agerandet är inte ett dugg mindre ont bara för att det skulle utövas av den svenska staten.

Förenklat skylla SD:s framgångar på samhällsklyftor

Europa är en gåta. Så mycket välfärd och progressivt tänkande, men ändå så nära till fascism, och våld både från höger och vänster.

Många kommer att skylla rasisternas valframgångar på växande samhällsklyftor och jag vet inte, kanske det är så. Men jag tror det är bara en liten del av förklaringen. Klyftorna i Sverige är så små jämfört med klyftor i andra delar av världen, och står inte alls i proportion till Sverigedemokraternas valframgångar.

Det finns en intolerans i Europa som skrämmer mig. Hur kan det komma sig att en Continue reading

Foton och funderingar efter manifestation för nazistfritt Jämtland

Proffsig genomförd demonstration i Östersund idag (22/12-13) – tack för det Nisse Sandberg. Enligt arrangörerna var vi ca 800 personer, och detta trots ett hemskt töväder och svår halka på vägarna. Manifestationen är en reaktion mot nazistvåldet mot demonstrationen i Kärrtorp förra helgen, anordnad av Nätverket Linje 17. Liknande manifestationer har ägt rum överallt i Sverige, och fortsätter under veckan. Verkligen bra!

Det är viktigt att det finns tillfällen för vanliga människor att visa sitt motstånd mot våld och främlingsfientlighet. Det är hemskt att såhär 70 år efter Andra världskriget så börjar nazismen växa sig stark igen. Jag har svårt att förstå vem som skulle vilja styras av människor som styr med våld och hat.

Det bästa sättet att bekämpa sådana krafter i ett demokratiskt samhälle är genom fredliga medel, kärlek, mod, information och kunskap. Då stärker man demokratin, och minskar utrymmet för intolerans. Jag vänder mig starkt emot AFA och andra som vill bekämpa nazisternas våld med mera våld. Då blir man bara den man bekämpar. Våld föder våld, och utrymmet för fredliga manifestationer och demokratin blir allt snävare.

Våld är den lätta vägen. Det är mycket svårare att lära sig argumentera emot Sverigedemokraternas och det nazistiska Svenska motståndsrörelsens lögner, hat och våld. När har hat någonsin lett till något bra?

AFA – Antifascistisk aktion – är värre än de krafter de bekämpar

Var på bastuknytkalas hos Harry igår kväll med en massa vänner. Mot slutet av kvällen kom samtalet igång på riktigt. 50 nyanser av honom gled snabbt över till Anna Odell, först Återträffen och sedan (förmodligen eftersom bara några hunnit se filmen) Okänd kvinna. Hon är verkligen en lysande, modig, konstnär och samhällskritiker.

I en avstickare blev det en sidosamtal med en vän om AFA, Antifascistisk Aktion. Han försvarade först AFA, och jag blev väldigt upprörd. (Sedan backade han en del.)

Jag ska erkänna att jag har ibland har haft dubbla känslor inför deras aktionen. Man kan känna skadeglädje när en skinskalle får stryk, men det är inget jag är stolt över och inget jag vare sig försvarar eller förespråkar.

Dilemmat  är hur man hanterar våld. AFA har valt den enkla vägen, att slå tillbaka med samma mynt. Men det är fel väg.

Våld föder bara mera våld och rädsla, som ökar – inte minskar – otryggheten i samhället.

Våld mot extremister ger helt motsatt resultat, vilket man kan se i den ökande förekomsten av hot och våld mot politiker.

Två aktuella exempel är när Liza Jonsson (S), ordförande i Barn- och utbildningsnämnden i Nordmaling, som blev misshandlad i sitt hem när någon okänd person bröt sig in under natten. Troligen handlade misshandeln om missnöje mot ett förestående beslut att lägga ned byskolor (beslutet klubbades sedan av kommunfullmäktige). Ett annat exempel är den döshotade vänsterpolitikern i Umeå Daniel Nyström, som slutat blogga på grund av hoten och funderar på att sluta efter många år, av hänsyn till sin familj. Läs här också.

Våld mot våldsamma ger fel resultat, leder istället till hot och våld mot politiker. Politiker slutar eller vågar inte uttala sig av rädsla. Den demokratiska dialogen stympas. Den enda vinnaren är våld.

Våldsamma organisationer som AFA är fega. Det är lätt att slå. Det är betydligt svårare att argumentera.

Det gäller naturligtvis även våldsamma organisationer på högerkanten såsom Sverigedemokraterna, Svenskarnas parti och Nationalsocialistisk front. Idag attackerade nazister en manifestation i Stockholm mot rasism. Flera knivskars! Nazistorganisationen Svenska motståndsrörelsen har på sin hemsida tagit på sig ansvar, jag skriver om det här.

Aftonbladet TV: Attack mot antirasister – Polisen: “Flera är knivskurna”Vid en fredlig manifestation mot rasism i Stockholm gick en grupp svartklädda personer till attack. Enligt uppgifter till Aftonbladet var angriparna nazister.

Embedly Powered

Jag är övertygad om att intolerans bekämpas bäst med kärlek och kunskap. Information, information, information och mera information, så att alla har tillgång, vet var de ska hitta, känner till motargumenten. Stiftelsen Expo är ett lysande exempel. Och fredliga demonstation, så att fredliga människor vågar delta.

Missförstå mig rätt: jag är inte emot civil olydnad och ilska, tvärtom. Men civil olydnad kan utföras på ett fredligt sätt. Ilska kan visas utan våld. Det primära är att fredliga människor måste våga uttala sig och visa sin solidaritet, utan rädsla för sitt liv.

Jag tycker att AFA är värre än krafterna de bekämpar.

Hur omvända en sverigedemokrat?

Man går och drömmer om att omvända sverigedemokrater. Det är det nog många som gör. Hur realistiskt är det?

Jag menar, ingen skulle någonsin kunna få mig att sluta vara miljöpartist, bara genom att argumentera bra. Det enda som skulle kunna få mig att överge partiet är tappat förtroende – och det är en insikt man får efter att man tvivlat ett tag. Inget som sker ur tomma intet över en natt, och inget man blir övertalad till.

Och i så fall – varför skulle det vara annorlunda med sverigedemokrater?

Jo, men partier växer ju och krymper i opinionssiffror och i allmänna val, det är ju bevis på att det går att omvända människor. Folk ändrar sig ju.

Och man vill ju så gärna tro att det ska vara annorlunda med sverigedemokrater, att deras världsbild ska vara bräckligare än sin egen. Man inbillar sig att ens egen partipolitiska övertygelse bygger på någonting fastare, hållbarare, än vad en sverigedemokrats gör. De är ju så dumma ju!

En viktig skillnad mellan mig och SDaren är väl att jag tror på något positivt – ser Miljöpartiet som ett sätt att uppnå en vision? Nja, det gör väl även SDaren, även om visionerna är väldigt olika.

Men ändå: SD  bygger (fram tills nu) sin politik – sin vision – på ett samhälle utan flyktingar och invandrare. Man utmålar invandrare som det stora problemet, bara vi löser det så går det på räls! (Mera pengar i statskassan, mindre brott, färre ofrivilliga singlar.) Det finns ingen motsvarighet när det gäller Miljöpartiets  – eller åtminstone mitt – engagemang. Visst kanske vi kan fokusera på enkla lösningar – bara vi alla äter ekologiskt så går det på räls! (Fler vindkraftverk, mindre kemikalier i naturen, färre cancersjuka.) – men fokus är ändå på något positivt.

Hmm.

Kanske det går att övertyga, när motargumenten är svaga? Det är ju lite ologiskt att tycka att samma invandrare både drabbas av utanförskap och är oemotståndliga för svenska tjejer. Samtidigt går arbetslös och tar alla jobben. Men å andra sidan är det inte så lätt att argumentera siffror med någon som inte bryr sig om sanningshalten i sina siffror! Man är i ett ständigt underläge….

Är det kanske hatet? Så många sverigedemokrater verkar hata eller åtminstone ogilla invandrare. Det är ju en ganska bräcklig grund att bygga sin partiövertygelse på. Vad händer om man plötsligt träffar en invandrare som man gillar? Och hur bergfast är ett förtroende på någon – en partikamrat t ex – som kanske någon dag vänder sitt (irrationella…) hat mot en själv?

Eller så är det tvärtom, se bara på Hitler och Mussolini då. Fascismens mörka framfart i dagens Ungern. Oerhört starka rörelser. Är hat på kort sikt en mycket starkare drivkraft en kärlek? En ångvälts obönhörliga framfart som krossar allt i sin väg tills den till slut möter sin överman? Möter tillräckligt stort motvåld?

Usch, det var ingen trevlig tanke. Jag vägrar att tror att det enda sättet att övervinna hat är med våld. Jag tror på kärlek och resonemang. Jag tror att folk hellre vill gilla än ogilla, hellre älska än hata.

Jag tror att det handlar om en kombination av ärlighet och mod, kärlek och kunskap, svaghet och ödmjukhet.

Det handlar alltså om att visa upp en gemenskap som är mera attraktiv eftersom den bygger på kärlek istället för hat. Våga och orka ifrågasätta och argumentera trotts att det känns jobbigt, läbbigt, meningingslöst. Orka sätta sig in i fakta så man kan stå på sig när man bemöts av en osanning. Våga erkänna när man själv har fel, att säga förlåt när man gått över gränsen för vem man själv vill vara. Och våga förlåta andra sina tillkortakommanden.