Jag har funderat mycket kring döden sedan min vän Tomas gick bort förra helgen. Det är första gången jag varit så nära döden, när min pappa gick bort bodde jag så långt borta och hade inte möjlighet att bli så engagerad.

Jag tror att shocken och i viss mån sorgearbetet ofta kan vara mycket svårare för folk som står den avlidne nära men inte känner familjen, än för de närmaste. Samma kväll som Tomas gick bort åt vi mat tillsammans, familjen och några nära vänner. Vi kramade om varandra och berättade om Tomas, om hur vi hade upplevt händelserna. Om saker Tomas hade gjort och sagt, vad han hade betytt för oss. Vi fick sörja och minnas, och umgås i den stämningen. Det var renande och läkande. Continue reading →