Get a grip: Blockpolitiken är död. Låt inte SD diktera i 4 år till

På den tiden sossarna nästan hade egen majoritet i riksdagen var det logiskt att oppositionen bildade en allians för att försöka bli större. Men nu är sossarna ett parti bland alla andra, något större. De kan och kommer aldrig mera kunna styra i majoritet utan att gå ihop med flera andra partier.
 
I det läget är det obegripligt att försöka hålla ihop en stympad allians, när det nu går att bilda ett flerpartiregering som får majoritet i riksdagen.
 
Nu skapas förutsättningar att normalisera det svenska demokratiska systemet. Partier kommer att kunna gå till val i första hand på sin egen plattform och politik, utan att behöva i första hand deklarera vilka partier de nödvändigt måste kunna styra med/utan. Tänka sig! Så otroligt banalt, men ändå så revolutionerande för Sverige. Suck.
 
Eller så kan man välja att fortsätta låta Sverigedemokraterna diktera svensk politik i 4 år till.

Mitt brev till ledningsgruppen i MP-Umeå

För mig är demokratin så väldigt mycket mer än enbart majoritetsstyre. I Sverige handlar demokrati om dialog och samförstånd, och spelregler som skyddar minoriteten och ger dem insyn i processer. Man bildar ett bättre samhälle genom att ta vara på alla goda krafter, inte genom att samla all makt kring sig själv och sin krets.

På årsmötet med Miljöpartiet i Umeå den 15/3 blev jag chockad över oordningen och den bristande demokratin.

Efter årsmötet skrev jag ett brev med reflektioner och förslag till årsmötesdeltagarna, ledningsgruppen och valberedningen, som jag skickade till partiets e-postadress och medlemsgooglegruppen. Brevet skickades för kännedom även till partisekreteraren i Stockholm. Brevet skickades inte till massmedia. Jag vill ju vara konstruktiv.

Några dagar senare fick jag höra att Västerbottens Kuriren hade fått nyss om brevet. Jag ringde till journalisten i förebyggande syfte. Han bad om brevet, men jag avböjde att lämna ut det.

Jag har fått ett enda svar med anledning av brevet, från partiets riksdagsledamot från Västerbotten Jabar Amin, vilket jag har besvarat. Än så länge inget svar från ledningsgruppens styrande.

Den 31 mars blev jag uppringd av VK, nu hade de fått tag på brevet. Jag avböjde att kommentera. Följande artikel publicerades den 1/4: http://www.vk.se/plus/1417477/demokratiproblem-i-miljopartiet

De styrande höll sig dock undan.

Idag publicerades en artikel i VK där en representant för de styrande i ledningsgruppen Alireza Mosahafi slår ifrån sig helt. Han säger, i ett pratminus: ”Det finns inga demokratiproblem, det är majoriteten som har beslutat på årsmötet. Jag ser inga problem.” http://www.vk.se/plus/1418022/mp-finns-inga-demokratiproblem?mobil

Ledaren i dagens Norran kritiserar dock de styrande miljöpartisterna i Umeå, och även hänvisar till mitt brev: http://norran.se/asikter/ledare/konsten-att-mygla-sonder-ett-miljoparti-375040

Nonchalansen och demokratisynen hos de styrande i Miljöpartiet i Umeå gör att jag nu har bestämt mig för att offentliggöra innehållet i mitt brev, som finns här nedan och bifogad som fil.
 

Miljöpartiet i Umeå har extra årsmöte den 2/5 kl. 14-16. Läs mer om det i nästa blogginlägg.

 

150316

Till MP-Umeå ledningsgrupp, valberedning, samt årsmötesdeltagare gm partiets medlemsgooglegrupp

Kk Anders Wallner, partisekreterare

Hej
Efter gårdagens årsmöte vill jag lämna några reflektioner och förslag.

Först vill jag säga några ord om mig själv. Jag flyttade till Umeå vid årsskiftet. Innan dess har jag varit aktiv i Miljöpartiet i Krokoms kommun och Jämtlands län sedan 1995. Under tiden har jag hunnit vara både sammankallande och valberedare i både länsavdelningen och kommunavdelningen. Jag har varit landstingspolitiker sedan 1998, och kommunpolitiker sedan 1996. De senaste 8 åren har jag haft ordförandeuppdrag i först landstinget, därefter i Krokom i 4 år då jag var heltidspolitiker. Jag har varit gruppledare i både landstingsgruppen och kommungruppen. Dessutom har jag varit ombud på otaliga rikskongresser. Jag har alltså en ganska lång erfarenhet av att arbeta inom Miljöpartiet.

Jag har inga ambitioner att engagera mig politiskt i Umeå. Efter 18 år som politiker vill jag ta timeout, skaffa jobb, och lära mig vara en bra sambo. Jag kom till årsmötet enbart för att lyssna och vara med, eftersom jag ville få lära känna partikamraterna i Umeå och börja skaffa mig ett nätverk här. Dessutom vet jag av erfarenhet att det känns bra för de aktiva när många medlemmar kommer på årsmötena.

Jag hade naturligtvis hört att det var rörigt i Miljöpartiet i Umeå, men det jag upplevde överträffade vitt mina värsta farhågor.

I en situation där det finns en förtroendeklyfta inom en organisation, är en viktig förutsättning för framgång att formalia sköts på ett oklanderligt sätt. Men tyvärr upplevde jag många alvarliga brister:

  • Balansräkningen fanns inte tillgänglig, vare sig innan eller under årsmötet. När detta uppdagades framfördes uppgifter muntligt. Balansräkningen måste väl betraktas som ”årsmöteshandlingar” enligt stadgarna § 5? Varför delades den inte ut? Särskilt med tanke på att det ju visade sig finnas konton med väldigt stora belopp, vilka inte framgick av övriga handlingar. Detta är ytterst anmärkningsvärt. Som medlem och mötesdeltagare känner man sig förd bakom ljuset.

Även om denna avsaknad av viktiga handlingar inte handlar om stadgebrott, är det ju fullständigt oacceptabelt. Alla handlingar måste finnas tillgängliga i enlighet med stadgarna. Allt som skulle kunna uppfattas som tveksamt måste redovisas tydligt, i synnerhet i en organisation med stora konflikter.

  • Valberedningens förslag skickades inte ut i förväg och fanns inte tillgängligt på mötet, ens på storskärm, utan föredrogs enbart muntligt. Betraktas inte dessa som årsmöteshandlingar enligt stadgarna § 5? I en organisation utan konflikter kan det fungera med muntliga redovisningar, men det är inte bra.

I en organisation med konflikter är det oacceptabelt. Även om det inte är stadgebrott, så är det ju dumt och skapar onödig frustration och aggression. Alla handlingar måste finnas tillgängliga i enlighet med stadgarna.

  • När valberedningen föredrog sina förslag, användes enbart förnamnen på de flesta av de föreslagna. Det ger ett otroligt oproffsigt intryck. Jag kände ett fåtal personer på mötet, och kände igen enbart två av namnen som föreslogs.

Alla förslag ska föredras med för- och efternamn.

  • Valberedningen redovisade ett förslag att någon som heter Jon (jag uppfattade inte efternamnet), från riksorganisationen, skulle väljas till revisor, för att på något sätt vara avdelningen behjälplig med att lösa sina konflikter. På vilket sätt detta skulle vara behjälpligt, vad Jon skulle göra, klargjordes aldrig, vilket var förvirrande och irriterande. Hur ofta skulle Jon komma? Skulle han utreda saker? Vara med på möten? Eller bara revidera bokslutet? Det enda som diskuterades var ifall riks eller Umeå skulle betala merkostnader kring Jon. Men det var ju en meningslös diskussion när vi inte visste vad Jon skulle göra, för då gick det inte heller att bedöma kostnaderna. Detta hade varit rätt enkelt för en fungerande valberedning att ta reda på i förväg, men istället valde valberedningen att bara redovisa nomineringar men inte lämna ett förslag. Sammantaget gav hanteringen och diskussionen ett tydligt intrycket av att avdelningen inte är intresserad av att få hjälp av riks.

Det är viktigt att valberedningen arbetar proffsigt och lämnar ett fullständigt och motiverat förslag. Det är viktigt att alla förslag från ledningsgrupp och valberedning och alla årsmöteshandlingar föredras på ett sätt som gör att det går att veta vad man beslutar om. Så var det inte i detta fall.

  • Jag tar inte ställning i sakfrågan, men varför var det så viktigt för partiets främsta företrädare samt riksdagsledamoten att inga nomineringar fick ske på årsmötet? Detta motiverades inte. Eftersom valberedningens förslag var ofullständigt (inget förslag till kongressombud) bidrog ju detta till att det beslutades om extra årsmöte, trots att ledningsgruppen också motsatte sig ett extra årsmötet,. För en utomstående var ledningsgruppens agerande helt obegripligt och mycket odemokratiskt.

Partiets ledning och främsta företrädare måste alltid tydligt motivera sina förslag. Detta är extra viktigt i en organisation i kris.

  • Dessutom ville ledningsgruppens sammankallande att årsmötet skulle ta beslut om valberedning, trots att: 1) medlemmarna inte hade beretts möjlighet att lämna nomineringar, 2) ledningsgruppens övriga ledamöter inte hade varit med om att bereda ett förslag, samt 3) ledningsgruppen tidigare på mötet hade drivit igenom beslut om att inga nomineringar fick lämnas på årsmötet. Också detta gav ett intryck av totalt kaos och envälde.

I en organisation i kris, är det viktigt att ledningen agerar på ett lyhört sätt och visar kompromissvilja. Istället agerade ledningen precis tvärtom: kompromisslöst och auktoritärt.

Om det är så att inga nomineringar ska få lämnas på årsmötet, måste det framgå mycket tydligt för medlemmarna – i god tid innan årsmötet – detaljer kring de poster det blir val till. Så var det ju inte i detta fall, vilket trots motvilja från sammankallande m.fl. ledde till beslut om extra årsmöte och gav ytterligare starkt intryck av en mycket amatörmässig, auktoritär organisation.

Jag bifogar två aktuella exempel på hur nomineringsbrev från valberedningen kan se ut. (Den från Jämtlands län saknar dock möjlighet att nominera till just valberedning.)

  • Vid ett så långt möte är det kutym att det finns fika och förtäring, inte minst för att det skapar en gemytlig stämning. En fikapaus ger också möjlighet att umgås och lära känna varandra. Den bidrar till en känsla av öppenhet som är enbart positiv för vilken medlemsorganisation som helst.  I en organisation i kris förmedlar avsaknaden av pauser budskapet att ledningen vill ha total kontroll. I bästa fall känns det oerhört amatörmässigt.

Ordentligt med pauser och fikapauser är en förutsättning för en hållbar organisation.

Sammanfattningsvis
Det framkom mycket tydligt att MP-Umeå har väldigt allvarliga organisations- och demokratiska problem, som omöjligen kommer att kunna lösas enbart av ledningsgruppen utan hjälp från utomstående. Ändå vädjade ledningsgruppens sammankallande vid ett flertal tillfällen om att ledningsgruppen själv skulle få hantera problemen.

Ledningsgruppen måste acceptera hjälp från riks, och betala de merkostnader som tillkommer.

Med vänliga hälsningar

Owen Laws

Tacktal i kommunfullmäktige

Idag, vid årets allra sista kommunfullmäktigesammanträde, efter 2 år som ersättare i kommunfullmäktige och 16 år som ledamot, blev jag avtackad på ett väldigt fint sätt av både fullmäktiges ordförande, samt oppositionspartierna socialdemokraterna och vänsterpartiet. Jag har fått många kramar och fina ord, och känner mig väldigt rörd.

Jag höll följande tacktal: Continue reading

En hyllning till fritidspolitiker, och till svensk demokrati

Under hösten har Miljöpartiet i Jämtlands län börjat med veckobrev på sin hemsida. Partiet har tre personer i länet som arbetar med politiken på heltid, och vi kommer att turas om med att skriva. Här är mitt första veckobrev från v 40 (problem med hemsidan gör att det tyvärr inte går att länka till inlägget):

Veckobrev v. 40

En hyllning till fritidspolitiker, och till svensk demokrati

Politiker står inte alltid så högt i kurs. Annat var det för i tiden, har jag förstått. Då bodde alla granne med en politiker och det var ett hedersuppdrag att ”sitta” i kommunfullmäktige.

Idag får man mest skäll som politiker. Torget blev fel. Fel lägga ned byskolan. För lite pengar till förskolan. Skolan. Äldreomsorgen. För mycket pengar till politikernas arvoden.

De flesta känner inte en politiker, de som gör det vet inte vad vi gör och vad vi håller på med, fattar inte hur man kan hålla på och offra varenda kväll på  – vad var det för möte, regionfrågan?!? Istället för att vara med familjen!

– Satt ni på kommunfullmäktige i 14 timmar?!? Guuuud, jag vet inte hur ni orkar.

Det är frustrerande. Frustrerande att inte svenska folket längre reflekterar över sitt demokratiska system. Frustrerande att inte ens de flesta politiker själva förstår sin viktiga roll.

De allra flesta politiker är fritidspolitiker. De har ett jobb och är politiker på sin fritid. Sveriges demokratiska system utgår ju ifrån fritidspolitiker. Vanligt folk, ett tvärsnitt av befolkningen, som gör sin politiska värntjänst någon gång under livet.

Det är själva meningen, själva utgångspunkten i den svenska demokratin, att dessa fritidspolitiker INTE ska vara experter, utan just vanligt folk. Vanliga människor, som tillför politiken sina egna erfarenheter, perspektiv, insikter och kompetenser. Nästa gång du tycker att en politiker är dum, tänk på att hon är egentligen du, din granne, din arbetskamrat, din sons fröken, din dotters körskolelärare. Nästa gång du tycker att det kanske skulle vara bra att slå ihop kommunerna i länet, fundera på hur det skulle vara att arbeta som fritidspolitiker då.

Jag högaktar den svenska demokratin, och jag ser politiker som garant för att den offentliga sektorn fungerar bra. Är det dålig samordning mellan kommunala förvaltningar, dålig planering? Då är det inte färre politiker som behövs, det är flera. Flera politiker som förstår sitt viktiga uppdrag, sin unika roll. Kommuner är inte företag. Företag finns för att tjäna så mycket pengar som möjligt, oftast genom att specialisera sig. Kommuner finns för att ge så bra service som möjligt för så lite pengar som möjligt. Det är helt olika uppdrag. Kommuner sköter väldigt många olika uppgifter inom samma organisation. För att göra det bra måste olika förvaltningar prata med varandra. Varje dag!

Men där kan det bli lite knepigt, för ibland (jämt!) måste en förvaltning agera för att en annan förvaltning kan sköta sin uppgift. Förskolan ska byggas lagom till att barnen finns, men då måste barn- och utbildningsavdelningen och planeringsavdelningen och den avdelningen som sedan projekterar bygget prata med varandra varje dag! Och ibland tar det stopp medan alla väntar på att någon annan ska agera. Men vem ska peka med hela handen? Inga av dessa chefer bestämmer över de andra, det är där politikens roll blir så central.

Politiker behöver inte bry sig om förvaltningsgränser. Finns det ett problem berör min nämnd – Bygg- och miljönämnden (som också är trafiknämnd) – till exempel en busshållplats som inte fungerar och visar sig vara en trafikfara – kan jag som ordförande tillsammans med ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden se till att det blir ett möte med skolchefen, stadsarkitekten, planingenjören, rektorn, Trafikverket, och busschauförernas förarråd och reda ut problemet. Det finns ingen annan i organisationen som har den makten – den möjligheten. Jo, kommunchefen, men det är inte hennes uppgift, att grotta på verksamhetsnivå.

Det är politikers – framför allt ordförandens, men även andra politikers – uppgift att se till att förvaltningar pratar med varandra. Det är en otroligt spännande och utmanande uppgift, som de flesta politiker inte har förstått.

Sedan har ju politiker andra uppgifter också, vi är ju medborgarnas företrädare. Kanske jag skriver om det nästa gång. Eller kanske jag skriver om varför jag ändå tycker det kan vara bra med en Mittregion med Jämtlands län och Västernorrlands län, samtidigt som jag tycker det är fullständigt otänkbart att slå ihop länets kommuner.

Vi hörs

Owen Laws
Gruppledare för mp i Krokoms kommun