Kittelfjäll!

Sportlov, brädåkning i Kittelfjäll för första gången. YES! Jag har längtat hit i många år, och jag är inte besviken. Här med familjen samt tre ungdomar till, det är hur kul som helst.

Här finns två liftar upp till toppen, 42 nedfarter varav bara 5 pistade. En offpistmecka med andra ord.

I natt blåste det så huset skakade. I morse snöade det friskt och det var jätte mycket nysnö i backen. “Hotelliften” gick inte, på skylten stod det på grund av hård vind. Men när vi åkte upp på den andra liften var det helt vindstilla. Konstigt. Min sambo frågade sedan, det visade sig att liften gick inte eftersom den var övertäckt längst uppe av en lavin som hade gått under natten! Jag försöker föreställa mig hur det såg ut. Liften var stängd hela dagen medan de grävde ur den…. Vet inte om de blev klara ens.

Och skylten? Det var väl den enda skylt de hade. Avslappnat, alltså.

Men det gjorde faktiskt ingenting alls att en av liftarna var stängda. Det står att det finns 42 nedfarter, men jag vet inte hur de räknar. Varenda ravin är en nedfart och det finns raviner överallt, stora som små. Det är så otroligt kul att åka bräda i lössnö. Det brukar bli en hel del rejäla vurpor och kullerbyttor, jag bara ligger där och skrattar!

I morgon är det torsdag. Fyller 50 på lördag, i present ska jag få åka helikopter upp på två toppar och åka ned tillsammans med yngsta sonen som är 15 år. Om vädret tillåter och helikoptern är full. Det ser jag fram emot.

Åka helikopter, inte så miljöpartistiskt kanske? Jag vet inte, men det struntar jag faktiskt i. Man gör det man kan, försöker leva så nära sina idealer som möjligt. Men leva måste man. Jag tror det finns utrymme i min personliga balansskål.

Vindkraftens utvecklingspotential, turism, och brädåkning

Vindsnurran i Bydalen ovanpå skidbackenVar och åkte bräda i Bydalen igår. Bydalen är bra, en timmes bilavstånd från Östersund, många fina backar, Dreampark, många liftar, offpist, onpist, you name it. Och lördagarna är “röda”, det kostade mig bara 150 kronor att åka, bara 120 kr för sonen.

Bydalen drivs med vindkraft. En snurra, står och reser sig över backarna. Går inte att missa. Igår snurrade den långsamt och tyst trots att det knappt blåste. (Fast tyvärr gick det att missa att ta en bra bild på den, så ni får hålla er till godo med den här bilden, som jag tog den 13/2, förra gången jag var där. Bilden är tagen där jag med mycket möda lyckat hasa mig ut ur skogen och en allför platt skogsstig. Inget kul på en bräda. Jag lär mig dock aldrig, se nedan.)

I onsdags (24/2) blev kommunstyrelsen inbjuden till ett möte med förespråkare för vindkraftverk i Kaxås, på eller nära Hällberget (beroende på vem man pratar med). Enligt de ska snurrorna stå på Storbacken “sydväst om Hällbergssiluetten”. Jag gillar deras koncept för att sprida intäkterna – både sinsemellan och genom att lämna pengar till bygden – men jag måste erkänna att jag är tveksam till placering på denna plats eftersom såvitt jag förstått så skulle snurrorna synas väldigt tydligt mitt i en ganska vidunderlig utsikt som i princip alla i byn delar. Jag lyssnar just nu, men det känns alltså tveksamt.

Samtidigt funderar jag på vindkraftens utvecklingspotential. Tänk om Offerdal kunde stoltsera med att “hela bygden drivs av vindkraft”, vilken otrolig marknadsföringsargument. Det skulle locka från näran och fjärran. Continue reading