Loppet kört för MP Umeå och Västerbotten

På Miljöpartiet i Umeås årsmöte igår (170322) lyckades Jabar Amins falang återta makten över ledningsgruppen.

Tillägg 171122: Läs även Lennart Holmlunds blogginlägg efter att Jabar Amin och ett stort antal följare hade lämnat Socialdemokraterna i Umeå när han misslyckades med att komma med på deras riksdagslista. Då gick de in i Miljöpartiet istället.

Jag var inte med den här gången. Jag förstod redan för ett år sedan att detta möte skulle sluta med ett maktövertagande. Det blev oundvikligt när valberedningen för några dagar sedan tillkännagav att de inte hade lyckats få fram något förslag till ledningsgrupp som inte nästan enbart bestod av manliga nominerade ur Amins falang.

Men först lite bakgrund

Amin-falangen kontrollerar sedan många år fullmäktigegruppen (och landstingsgruppen). Men vid årsmötet för ett år sedan (160313) förlorade deras kandidat gruppledare Nasser Mosleh Continue reading

Min bästa vän

Du är min bästa vän.

Klok, snäll och snygg,

jag vill vara där du är. 

Jag vill gå med dig hand i hand

och vila i din famn.

Håll om mig så jag vet att jag lever. 

Jag behöver känna trycket

som håller mig kvar i nuet. 

Så ska jag försöka ge dig det du behöver. 

Respekt och kärlek och snällhet

Så du minns igen hur det känns

att vara älskad på riktigt.

160721

Till Angelina

Mp-Umeås revisors dubbelspel

Nyss hemkommen från ett extra årsmöte med Miljöpartiet i Umeå. Cirkusen fortsätter. Det handlar om ren och skär maktkamp och man skyr inga medel.
 
Vad sägs om att själva revisorn tillika fd kassör (Gabriel Farrysson) medvetet låter bli att i förväg informera ledningsgruppen om felaktigheter i deras budgetframställan utan istället väntar och framför den kritiken som en överraskning på sittande möte? Ytterst anmärkningsvärt beteende av en revisor. Inom näringslivet skulle det nog vara straffbart.
 
Någon som vet om sådant agerande bryter mot några regler inom partiet?
 
Bydgetframställan handlade om en omfördelning för att finansiera en administrativ tjänst på 25%. Detta röstades ned, utan förvarning, på oklara grunder.

Mot detta är jag inte lojal

Jag diskuterade på Facebook idag (igen) om hur Miljöpartiet skulle göra kring regeringssamarbetet.

Den jag diskuterade med menade i en kommentar att det skulle vara “absurt” att lämna regeringssamarbetet nu.


Här är mitt lätt redigerade svar: Continue reading

Om delningsekonomi och arbetstidsförkortning

“Delningsekonomi är digitala plattformar som ersätter mänskliga mellanhänder.” Hette det nu (160611, ca kl. 18.50) i ett P1-program om den framtida arbetsmarknaden och ifall uppemot 50% av alla jobb kommer att försvinna.

Jag hajade till. På något sätt blir det inte lika kul med “delningsekonomi” när det förklaras på det sättet. Kallt och opersonligt. Annars förs tankarna till människor, mera omedelbar mänsklig kontakt.

Det gör att man funderar på vad delningsekonomi egentligen för med sig.

För övrigt tycker jag det låter som vi befinner oss i ett guldläge för arbetstidsförkortningar. Men då är jag kanske illojal mot Miljöpartiets riksdagsgrupps interna arbetsordning?

Många skyldigheter – få rättigheter

Om man vill att cyklister ska betrakta sina cyklar som “fordon” – vilket jag vill – ska man också skapa en infrastruktur som behandlar cyklar som fordon (något jag längtar efter).

Idag omfattas cyklister av många förväntningar och skyldigheter, men ganska få rättigheter och privilegier. Att det ändå går såpass bra att cykla i Umeå som det gör beror till stor del på att bilister tar mer hänsyn än de egentligen är skyldiga till. Det beror INTE på en fordons/trafik-infrastruktur som prioriterar cyklande.

 I Umeå centrum är det t ex förbjudet att cykla på Kungsgatan de två kvarteren på varsin sida Rådhustorget, mellan 10-18 vardagar, 10-15 lördagar. Detta anges genom ett förbud mot “fordonstrafik”. Ingenstans nämns cyklar.

Men jag skulle nog tro att de flesta som cyklar genom centrum inte anser att skylten gäller cyklar, eftersom cyklar oftast hänvisas till trottoaren och delade GC-banor. Hur ofta hänvisas bilar – “riktiga fordon” – till att dela körfält med gående?

 

Europas skygglappar mot trumpismen

Donald Trump är rejält obehaglig, men jag tror inte att han blir vald till president i USA. Jag tror det politiska etablissemanget klarar av att hålla honom stången.

Europeisk förfäran över Donald Trump är också rejält oroande eftersom den visar på att skygglapparna sitter tryggt på plats. Trump är ju än så länge bara ett obehagligt hot i USA. I Europa är trumpismen i allra högsta grad en verklighet. 

I Ryssland, Ungern, Polen, styr ju Trumps gelikar. I Österrike ser högerextremismen ut att kunna vinna presidentvalet. Frankrike står på tur. I Storbritannien driver det rasistiska UKIP konservativa Tories framför sig mot avgrunden. 

I de nordiska länderna blommar rasismen och nazismen ut i ogenerad prakt. I Sverige har ett rasistiskt parti 20% av väljarsympatier. Nazister patrullerar gator i medborgargarden och bränner obehindrat ned flyktingboenden.

Det finns snart sagt inget europeiskt land där den rasistiska högern – eller rentav nynazismen – inte skördar framgångar. 

Den verkliga faran med Donald Trump är inte att han kan komma att styra världens mäktigaste demokrati, utan att det hotet distraherar oss från verkligheten att Europa redan idag alltmer styrs av Donald Trumps meningsfränder.