Texten nedan är den text som visades på valsedeln i valet 2010.

1. Owen Laws, 50 år, Projektadministratör, Ås
2. Anette Levander, 50 år, Utredare, Aspås
3. Tomas Lönneborg, 57 år, Egen företagare, Ås
4. Eva Ljungdahl, 46 år, Renhållningsingenjör, Dvärsätt
5. Dmitar Savic, 40 år, Skogstekniker, Krokom
6. Eivor Comén, 70 år, Folkbildare, Kälom
7. Annika Olsson, 54 år, Undersköterska, Offerdal
8. Marianne Hallsten, 63 år, Tidningsbud och Slöjdare, Föllinge
9. Pia Söderback, 41 år, Socialsekreterare, Trångsviken
10. Birgitta Sundin, 49 år, Rådgivare i mathantverk, Ås
11. Eric Hedqvist, 73 år, Muséeman, Offerdal
12. Camilla Olofsson, 31 år, Arkeolog, Offerdal
13. Paul van den Brink, 46 år, Lärare i miljövetenskap, Kälom
14. Toivo Comén, 70 år, Pensionär, Kälom
15. Annkristin Holmberg, 61 år, Lärare, Rödön

Jag är amerikan, född 1960. Har två tonåringspojkar och ett samboförhållande i förändring. Jag kom till Sverige 1986 när jag pluggade u-landskunskap i Uppsala som utbytesstudent, och har bott i Jämtlands län och Krokoms kommun sedan 1991. Idag jobbar jag deltid på Navigator, ett arbetsmarknadsprojekt i Krokom, övrig tid är jag politiker. I Krokom sitter jag i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och Bygg- och miljönämnden. I landstinget är jag bl a är ordförande för Beredningen för folkhälsa, livsmiljö och kultur. På Jämtlands räddningstjänstförbund är jag viceordförande.
På fritiden gillar jag att umgås med familjen, titta på film, fjällvandra med familjen med ryggsäck och tält. Att åka bräda på vintern är vansinnigt roligt. Jag längtar efter att få lära mig vindsurfa. Jag gillar musikfestivalen Urkult, reggaemusik – Glesbygd’n! – Ben and Jerrys glass, Macintosh-datorer och min iPhone.

Jag blev politiskt engagerad när jag började plugga på universitet i Kalifornien 1982, mitt i kalla kriget. Då var Ronald Reagan president, USA byggde Pershing, Cruise (kryssnings-) och MX-missiler, Tridentubåtar och kärnkraftverk, och stödde högerregeringar eller gerillan runtom i världen. Revolutionen i Nicaragua hade störtat diktatorn Somoza men USA finansierade högergerillan Contras. USA bombade El Salvadors rebeller och civila med fosfor, och stödde den brutala regimen i Guatemala med den fanatiska evangeliska frikyrkopräst-generalen Efrain Rios Montt, som slaktade indianer i ett sällan skådat folkmord. Och så vidare. USA var för mig en ond kraft i världen, och det fanns så mycket att göra. I USA har jag informerat, demonstrerat, protesterat, gjort civilolydnad ett stort antal gånger – med icke-våld som ledstjärna och Martin Luther King och Gandhi som förebilder. I Sverige har jag bland annat varit med och arbetat emot EU-medlemskapet som ordförande i Nej till EU-Jämtlands län fram till folkomröstningen 1994. Jag är fortfarande emot Sveriges medlemskap i EU, som jag ser som en farlig, odemokratisk supermakt under uppbyggnad.

Det finns fortfarande väldigt mycket att göra i världen och här i Sverige, och det driver mig fortfarande i mitt politiska och samhällsengagemang. För mig handlar det om samhällsservice, att tjäna samhället. Att försöka göra en skillnad. Att informera, att ge människor verktyg att själva kunna välja klokt. Att försöka göra världen till en bättre plats.

Samhällsengagemang var på sätt och viss enklare förut, innan jag blev politiker. Som ung aktivist var saker och ting oftare svart eller vitt. Det var mycket mer tillfredsställande att demonstrera, protestera, visa filmer än det är att vara kommun- och landstingspolitiker. Men man vann ju aldrig som aktivist. Man åstadkom sällan någon förändring som märktes. Som lokalpolitiker i Jämtlands län är livet sällan särskilt dramatiskt, frågorna handlar inte om kärnvapenkrig och folkmord. Men frågorna är ändå viktiga, och man kan göra en skillnad.

Det allra viktigaste är att barnen har det bra när de växer upp. Som kommunpolitiker handlar det om saker som trygga förskolor, bra skolor, fritidsmöjligheter. Det handlar också om tillgång till kultur, och möjlighet att själv utöva kultur, eftersom kulturen stärker, läker, och utvidgar. Det handlar om bra kollektivtrafik, så man som ung har möjlighet att ta sig runt i kommunen och länet, även om man bor vackert men avsides. Och satsningar på folkhälsa, t ex bra gång- och cykelvägar så man kan gå/cykla tryggt, och satsningar på grannsamverkan så att det är tryggt där man bor.

För att kommunen ska fungera bra, måste personalen ha det bra. Bra arbetsmiljö är A och O. Det är jätte viktigt med chefer som skapar delaktighet och inflytande på arbetsplatsen, och det är viktigt att politiker visar att det är sådana chefer vi vill ha. Det är också viktigt att politikerna är är realistiska över vad som går att åstadkommas inom de ekonomiska ramarna vi beslutar om. Alla vill göra sitt bästa, det är förödande för självkänslan när det finns mål som är omöjliga att uppnå.

Jag vill att Krokom ska vara en modern och öppen, vänlig och välkomnande kommun – en kommun med plats för alla. Vi ska fortsätta att satsa på en grön omställning, där kommunens egna verksamheter ska vara en bra förebild. Källsortering, kompostering, energieffektivt beteende, mm. Jag hoppas att Krokom ska bli en grön föregångskommun!

Trots att jag varit svensk politiker sedan mitten av 90-talet, är jag fortfarande tacksam. Tacksam att jag som amerikan kan få vara politiker i Sverige. Tacksam att demokratin är så levande i Sverige att man inte behöver vara rik för att bli politiker. Och tacksam för det förtroende jag fått under dessa år. Och jag har mer att ge!

Samhällsfrågor på tvärsen är mitt stora intresse. I praktiken innebär det att kunna påverka i byn där jag bor, att glädjas över mitt engagerande jobb med folkhälsofrågor, att tillsammans med vänner försöka klura ut hur vi ska kunna fortsätta leva i trygghet och frihet i framtiden.

Jag har bott på flera ställen i Sverige men är född i Skåne. Fjällvärldens vidder kompenserar för horisonten där himmel möter hav.

Mitt engagemang i Miljöpartiet är framförallt den sociala dimensionen; att kunna växa som människa, engagera sig i samhället, ta ansvar tillsammans för framtida miljö och generationer. Alla behövs!

På fritiden vill jag träffa vänner, rida med nygamla ryttare i stallet, dansa, läsa bra böcker och vandra i fjällen. Och skratta – för jag vet att samhällsengagemang tillsammans med goda vänner är den bästa vägen till att må bra!

Jag är född och uppvuxen på Frösön och flyttade 1996 till Dvärsätt där jag fortfarande bor tillsammans med man och två döttrar. Jag studerade på Mitthögskolan till Ekoingenjör. Jag jobbar i Åre kommun som renhållningsingenjör och tycker att det är både intressant och roligt med sopor. Min fritid tillbringar jag gärna i fjällen, både på sommaren och vintern.

Inom politiken tycker jag det är viktigt med barn och ungdomars situation, miljövänlig teknik och energi. I Krokoms kommun vill jag jobba för livskraftiga skolor med kvalitet.

”Född i skogen och slungad till byn.” Fyra barn och fyra barnbarn. Tidningsbud. Tycker mycket om att köra bil. Kör privat miljöklassad bil som har en förbrukning på 0,35 l per mil.

Arbetar på Jamtli Historieland under somrarna. Ett sätt att leva på samma sätt som våra förfäder.

Arbetar ideellt med JAK medlemsbank Räntefri Ekonomi. Räntans negativa effekt i samhället!  (www.JAK.se) Den som har mycket pengar blir rikare bara av den anledningen att han redan har mycket pengar. Varför ska någon ta betalt för att låna ut det man själv inte behöver?

Tycker om att laga mat gärna vegetariskt, är själv inte vegetarian men sambon är det. Att våra barn och gamla ska äta mat som är fraktskadad, fördärvad, och giftig är ett mysterium när vi lever i Jämtland där folk i alla tider har klarat sig på vad ”jord och skog” har gett oss. Ingen ska inbilla mig att det skulle vara hälsosammare, billigare o.s.v att förstöra maten innan vi äter den. Människan är den enda varelse som förstör maten innan vi äter den.

Tycker om att väva, sticka och sy. Helst med naturmaterial som bomull, ylle och lin. Tänk om vi i framtiden skulle kunna isolera våra hus med all den fårull som idag inte tas tillvara. Mitt hus har jag isolerat med ekofiber.

Solens värme måste vi ta bättre vara på. Ja till vindkraft, nej till kärnkraft!

Att vi måste gå ”tillbaks till jorden” och börja tänka själv är viktigt om vi ska kunna leva ett bra och förhoppningsvis ett bättre liv.

Jag är 41 år, är gift och har två barn, tre bonusbarn samt en katt. Är en inflyttad sundsvallsbo som sedan sex år tillbaka bor i Trångsviken. 1998 utbildade jag mej till socionom och jag har en anställning som socialsekreterare i Krokoms kommun. För närvarande är jag föräldraledig men kommer att börja arbeta igen i december i år.

På fritiden tycker jag om att läsa skönlitteratur och jag är med i en bokcirkel. Ett annat stort intresse är läsa och lära om Feng Shui.

För tre år sedan startade jag en egen miljöblogg.  En valdebatt hösten 2006 som jag upplevde inte alls hade fokus på miljö-/klimatfrågan, samt en nästintill snöfri vinter det året, blev mitt avstamp till att själv försöka påverka människor. Bloggen har blivit mitt gröna forum där jag på ett positivt sätt kunnat kanalisera min oro för klimatförändringarna. Det främsta syftet med att blogga har varit att ge enkla tips på hur vi alla kan välja att leva lite mer miljövänligt.

Genom att vara medlem i Miljöpartiet De Gröna kan jag förhoppningsvis medverka till ett grönare Krokom.

Eric Hedqvist

Det är några år sen min hustru Marika och jag lämnade yrkeslivet och då kunde välja att slå oss ned i Kälom i Offerdal. Marika är designer, själv har jag arbetat som tjänsteman med frågor inom museiområdet. Våra barn och barnbarn bor i Stockholm.

Min lediga tid använder jag för att forska om naturvetenskapliga museer. Jag är djupt oroad över vår västerländska konsumtion och dess kritiska inverkan på klimat och biologisk mångfald. Jag hoppas mycket av Miljöpartiet och bidrar inom Miljöpartiet De Gröna i Krokom som ledamot i föreningens valberedning.

Jag är med i styrelsen för Naturskyddsföreningens Krokomskrets där vi är livligt engagerade med att sprida kunskap om miljöfrågor. Medlem av Republikanska Föreningen. Gillar snö.

Min politiska prioritering är minskad koldioxidutsläpp.

Camilla Olofsson

Jag är arkeolog med samisk inriktning och arbetar i Sametingets kulturarvsförvaltning i Troms fylke. Annars bor jag i Bredbyn i Offerdal med min man, radiorösten Kjell-Erik Jonasson. Vi väntar nu vårt första barn och börjar bli färdiga med renoveringen av hans föräldrahem.

I höst blir jag färdig med min mastergrad i arkeologi vid Stockholms universitet. Min utbildning, som förutom arkeologi betsår av historia, kulturmiljövård och konstvetenskap har jag fått vid Mitthögskolan och Mittuniversitetet i Östersund och Härnösand, Högskolan på Gotland, Umeå Universitet och nu senast vid Universitetet i Tromsö och Stockholms Universitet.

Intressen är bygdeutveckling, byggnadsvård, världsmusik och litteratur. Jag har varit mycket engagerad i hembygdsrörelsen, folkbildning och byggnadsvård. Jag har tidigare i huvudsak arbetat med museiutveckling. Politiskt är jag mest intresserad av kultur- och urfolksfrågor.