Hur få bort gruset från vägrenar och gång- och cykelvägar på våren?

Nu är jag där, sedan ett år tillbaka. Inte bara med och styr i Krokoms kommun ytterligare en mandatperiod, utan nu också ordförande i Bygg- och miljönämnden. Ja! Nu gäller det att visa vad man går för. Nu har man makt att bestämma!

Fast så enkelt är det inte, att få till den förändring man vill åstadkomma. Ett exempel är den (relativt) nya gång- och cykelvägen (gc-vägen) från Ås ned till Byskogen. Den har funnits i tre vårar nu. Under vinter plogas och sandas den. Det är en ganska grovkornig sand, snarare ett grus.

Men sedan när våren kommer, tas det där gruset bort alldeles för sent. Så har det varit varje vår. Nu i våras låg gruset kvar minst en månad längre än nödvändigt. Det gjorde det svårare att cykla. Att åka rullskidor – något som är ganska populärt på denna sträcka – måste ha varit väldigt jobbigt.

Det är Trafikverket som ”äger” gc-vägen. Vid ett möte kring något annat i Ås tog jag upp frågan, det visar sig att Trafikverket har upphandlat grusborttagning, och hänvisar till företaget Svevia. Avsvär sig ansvar därmed, på något sätt.

Jobbigt, nu skickas man runt. Orka.

Det dröjde ett tag. Jag nämnde detta för en lämplig kommunal tjänsteman, men utan att ge tydligt direktiv – vad jag vill göra – och det hände inget.

Häromdagen: Nya tag. Det finns andra problem med grus, som jag gått och retat mig på länge. När gruset sopas bort på våren från körbanan på vägen mellan Dvärsätt och Krokom, så lämnas alltid gruset kvar i vägrenen. Skitjobbigt som cyklist, jag vet det eftersom jag cyklar den sträckan ganska ofta. Man cyklar ut i körbanan i ett par månader tills gruset försvunnit av sig själv.

Så nu har jag sagt tydligt till tjänstemannen. Hon ska ta reda på vem vi ska föra en dialog med, och påbörja den dialogen. Antagligen är det så, att Trafikverket måste ställa hårdare krav i sina upphandlingar och därmed också vara berett att betala mer. Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Kanske det räcker med att påtala problemet, så blir det förbättring….?

Nåja, politiken verkar handla mer om droppen som urholkar stenen, än att peka med hela handen. Det gäller oftast att veta vad man vill – ungefär – och sedan börja föra en dialog med rätt personer. Man måste ha tålamod, och hålla bollar i luften i flera år.

Hur som helst – det finns säkert många flera exempel i Krokom på borttagning av grus som inte fungerar tillfredsställande.
Hör gärna av dig med tips och klagomål! Gärna här i bloggen, eller per telefon eller epost.

Owen Laws
Ordförande i Bygg- och miljönämnden i Krokoms kommun
070-6099678
owen.laws8 (at) gmail.com

_____________________________

Jag, Anna Hildebrand, och Karin Thomasson turas om med att skriva veckobrev till Miljöpartiet i Jämtlands läns hemsida. Tyvärr innebär problem med hemsidan att det kanske inte går att läsa inlägget där. Men här!

Gratis frukost i skolan?

Det vill några ungdomar på Nyhedens skola (åk 7-9) i Krokom. Kommunstyrelsen behandlade deras medborgarförslag i onsdags (111116).

Jag tycker inte att svaret är givet. Det finns tillräckligt mycket forskning som visar att matvanor (liksom vila) påverkar skolresultat, så det går inte att säga att det inte är viktigt att ungdomar äter på morgonen. Sunt förnuft säger mig också att det är så. Men för mig är det också självklart att frukost är i första hand är föräldrarnas ansvar. Det bästa (för de allra flesta) är att äta frukost på morgonen hemma tillsammans, föräldrar och barn, och så är det nog också i de allra, allra flesta familjer. Kan man etablera denna vana tidigt, så hänger nog också vanan med även när man blir äldre.

Sedan finns det förstås undantag. Kanske man är ensamstående och börjar tidigt som många inom vården och omsorgen. Då kan småbarn äta frukost i förskolan och fritids, men får inte vanan att äta den hemma. Kanske familjen är disfunktionell på något sätt, av någon anledning. Kanske barnet helt enkelt inte är hungrigt på morgonen.

Det är då det blir intressant. Då det blir en politisk fråga. När blir det rätt sätt att använda skattepengarna, att skolan börjar servera frukost till samtliga elever? Var går brytgränsen för att det blir samhällsekonomiskt försvarbart?

I beslutsunderlaget kunde man läsa samhällsbyggnadsförvaltningens uträkning, att fri frukost för alla elever i kommunen (1 662 st) ger en merkostnad på 2,4 mkr fördelat på livsmedelskostnader (1,8 mkr) och personalkostnader (0,6 mkr). Då räknar man dock med att samtliga elever också äter frukost i skolan, vilket ju i och för sig naturligtvis inte blir fallet.

2,4 miljoner kroner räcker till ett antal tjänster i skolan. Lärare. Fritidspedagoger. Fritidsledare. Skolsköterskor. Kuratorer. Hur många elever ska behöva denna åtgärd, för att det ska vara rätt att erbjuda den till samtliga, till den kostnaden, istället för att rekrytera?

I kommunstyrelsen framkom också att fritidsgårdarna på Krokoms högstadieskolor erbjuder försäljning av frukt, mackor, yoghurt, m.m. till självkostnadspris. Samt att det (troligen) är så att långväga elever får mellanmål innan bussresan hem.

För mig är inte detta oviktig information, för att ta ställning i frågan. Kanske det är så att det egentligen bara finns ett fåtal som behöver just åtgärden ”servering av gratis frukost”. Sanningen är att Krokoms kommun egentligen inte vet vad behovet är i dagsläget.

Oppositionspartierna Socialdemokraterna och Vänsterpartiet yrkade ändå bifall till medborgarförslaget rakt av, men ville att det ska genomföras på prov på någon skola först.

Majoritetspartierna Centern, Moderaterna, Miljöpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna tyckte att kostnaden var för hög för att utan vidare yrka bifall. Vi vill att frågan tas med i en pågående revidering av kommunens måltidspolicyn. Majoriteten har på olika sätt politiskt betonat att mat och måltider ska prioriteras upp i kommunen, och det finns en politisk arbetsgrupp tillsatt kring detta. Revideringen av måltidspolicyn är en del av denna process.

Så vad är rätt? Att som S+V köra på och införa ett provförsök utan att veta behovet? Eller som majoriteten ta med frågan i en pågående process?

När Miljöpartiets politiska grupp diskuterade frågan för några veckor sedan kom vi faktiskt fram till att vi villa ha ett försök på någon skola. Men till kommunstyrelsen kompletterades alltså beslutsunderlaget, med informationen om frukostmat till självkostnadspris samt mellanmål till långväga. Det verkade också för mig rimligt att ta med frågan i en pågående process. Slutligen var det faktiskt viktigt för mig, att vi idag inte egentligen har en aning om hur många barn som verkligen ”behöver” gratis frukost. Kanske speciallösningar för dem skulle räcka?

Vad tycker ni? Hör gärna av er, jag vill veta.

Den 7 december beslutar kommunfullmäktige. Det blir förmodligen sammanträdets hetaste fråga.

Owen Laws
Ledamot i kommunstyrelsen för Miljöpartiet i Krokom
070-6099678
owen.laws8 (att) gmail.com

PS Ärendet återremitterades i kommunfullmäktige 111207 då (S) och (V) utnyttjade rätten (enligt kommunallagen) att med en tredjedelsminoritet återremittera ett ärende första gången det kommer upp i kf.  DS

____________________________

Jag, Anna Hildebrand, och Karin Thomasson turas om med att skriva veckobrev till Miljöpartiet i Jämtlands läns hemsida. Klicka här för att komma till inlägget där.

Varför går inte kollektivtrafiken över landsgränsen?

200 skolungdomar från Hotagen inklusive Föllinge, Frostviken och Strömsund, samt skolor i Lierne och Røyrvik samlades till en stor ungdomskonferens i Nordli fredagen 28 oktober. Som politiker i Krokom hade jag förmånen att få vara med, bland ett 30-tal politiker, projektledare och skolledare från de fyra inblandade kommunerna.

Det handlar om ett stort Interregprojekt, Mitt-Skandinaviskt Regionprojekt, som försöker vända den negativa befolkningsutvecklingen i området. Det har blivit en väldig dynamik i projektet!

Det var den andra stora ungdomskonferensen som projektet anordnat, det kändes otroligt spännande att få vara med och diskutera tillsammans med alla dessa ungdomar och engagerade vuxna.

En sak som kom upp var att det inte går några länstrafikbussar över landsgränsen! Det verkar ju inte klokt, men så är det. Projektet har diskuterat detta med länstrafiken, men inte kommit fram till någon lösning.

Hur som helst så råkar det vara så att jag har politiskt ansvar för kollektivtrafikfrågor i Krokoms kommun, och jag tänker ta tag i denna fråga och få reda på vad som är möjligt, vad det hänger på.

Egentligen förstår jag inte varför det inte redan går bussar över landsgränsen. För visst måste det väl finnas ett underlag? Nordli och Gäddede ligger väldigt nära varandra. Väldigt många hottagenbor jobbar på bageriet i Sørli. Kan det vara så, att landsgränsen har skapat en mental gräns? Vi ser inte ens problemet – eller möjligheterna! – eftersom det handlar om två olika länder? Jag vet inte, det tänker jag ta reda på.

Detta är ytterligare ett exempel på hur viktiga politiker är. Ibland krävs det ett politiskt agerande, för att en till synes enkel fråga kan börja diskuteras.

Återrapportering lovas härmed! Under tiden kan ni gärna läsa mer om Mitt-skandinaviska Regionprojektet här: www.gransprojekt.eu Där finns också en kort rapport med flera fina foton från ungdomskonferensen.

Owen Laws
Politiskt ansvarig för kollektivtrafik i Krokoms kommun

Jag, Anna Hildebrand, och Karin Thomasson turas om med att skriva veckobrev till Miljöpartiet i Jämtlands läns hemsida. Klicka här för att komma till inlägget, med foto.

Under hösten har Miljöpartiet i Jämtlands län börjat med veckobrev på sin hemsida. Partiet har tre personer i länet som arbetar med politiken på heltid, och vi kommer att turas om med att skriva. Här är mitt första veckobrev från v 40 (problem med hemsidan gör att det tyvärr inte går att länka till inlägget):

Veckobrev v. 40

En hyllning till fritidspolitiker, och till svensk demokrati

Politiker står inte alltid så högt i kurs. Annat var det för i tiden, har jag förstått. Då bodde alla granne med en politiker och det var ett hedersuppdrag att ”sitta” i kommunfullmäktige.

Idag får man mest skäll som politiker. Torget blev fel. Fel lägga ned byskolan. För lite pengar till förskolan. Skolan. Äldreomsorgen. För mycket pengar till politikernas arvoden.

De flesta känner inte en politiker, de som gör det vet inte vad vi gör och vad vi håller på med, fattar inte hur man kan hålla på och offra varenda kväll på  – vad var det för möte, regionfrågan?!? Istället för att vara med familjen!

– Satt ni på kommunfullmäktige i 14 timmar?!? Guuuud, jag vet inte hur ni orkar.

Det är frustrerande. Frustrerande att inte svenska folket längre reflekterar över sitt demokratiska system. Frustrerande att inte ens de flesta politiker själva förstår sin viktiga roll.

De allra flesta politiker är fritidspolitiker. De har ett jobb och är politiker på sin fritid. Sveriges demokratiska system utgår ju ifrån fritidspolitiker. Vanligt folk, ett tvärsnitt av befolkningen, som gör sin politiska värntjänst någon gång under livet.

Det är själva meningen, själva utgångspunkten i den svenska demokratin, att dessa fritidspolitiker INTE ska vara experter, utan just vanligt folk. Vanliga människor, som tillför politiken sina egna erfarenheter, perspektiv, insikter och kompetenser. Nästa gång du tycker att en politiker är dum, tänk på att hon är egentligen du, din granne, din arbetskamrat, din sons fröken, din dotters körskolelärare. Nästa gång du tycker att det kanske skulle vara bra att slå ihop kommunerna i länet, fundera på hur det skulle vara att arbeta som fritidspolitiker då.

Jag högaktar den svenska demokratin, och jag ser politiker som garant för att den offentliga sektorn fungerar bra. Är det dålig samordning mellan kommunala förvaltningar, dålig planering? Då är det inte färre politiker som behövs, det är flera. Flera politiker som förstår sitt viktiga uppdrag, sin unika roll. Kommuner är inte företag. Företag finns för att tjäna så mycket pengar som möjligt, oftast genom att specialisera sig. Kommuner finns för att ge så bra service som möjligt för så lite pengar som möjligt. Det är helt olika uppdrag. Kommuner sköter väldigt många olika uppgifter inom samma organisation. För att göra det bra måste olika förvaltningar prata med varandra. Varje dag!

Men där kan det bli lite knepigt, för ibland (jämt!) måste en förvaltning agera för att en annan förvaltning kan sköta sin uppgift. Förskolan ska byggas lagom till att barnen finns, men då måste barn- och utbildningsavdelningen och planeringsavdelningen och den avdelningen som sedan projekterar bygget prata med varandra varje dag! Och ibland tar det stopp medan alla väntar på att någon annan ska agera. Men vem ska peka med hela handen? Inga av dessa chefer bestämmer över de andra, det är där politikens roll blir så central.

Politiker behöver inte bry sig om förvaltningsgränser. Finns det ett problem berör min nämnd – Bygg- och miljönämnden (som också är trafiknämnd) – till exempel en busshållplats som inte fungerar och visar sig vara en trafikfara – kan jag som ordförande tillsammans med ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden se till att det blir ett möte med skolchefen, stadsarkitekten, planingenjören, rektorn, Trafikverket, och busschauförernas förarråd och reda ut problemet. Det finns ingen annan i organisationen som har den makten – den möjligheten. Jo, kommunchefen, men det är inte hennes uppgift, att grotta på verksamhetsnivå.

Det är politikers – framför allt ordförandens, men även andra politikers – uppgift att se till att förvaltningar pratar med varandra. Det är en otroligt spännande och utmanande uppgift, som de flesta politiker inte har förstått.

Sedan har ju politiker andra uppgifter också, vi är ju medborgarnas företrädare. Kanske jag skriver om det nästa gång. Eller kanske jag skriver om varför jag ändå tycker det kan vara bra med en Mittregion med Jämtlands län och Västernorrlands län, samtidigt som jag tycker det är fullständigt otänkbart att slå ihop länets kommuner.

Vi hörs

Owen Laws
Gruppledare för mp i Krokoms kommun

Om nu var då
För mig, och du
Hörde änglarna viska mitt namn
Hade du sett?
Om jag hade bett?
Och lockat med min famn?

111206
Owen Laws

Till Angelina <3

Jag vill kunna lyssna
Och höra sirener sjunga
Utan att översköljas av skräck och tveksamhet
Utan att grusas ned i osäkerhet
Och polemisk korrekthet

När du pratar, vill jag kunna fatta tag i dina vingar
Flyga iväg med dig
Höra orden blandas med vinden
Skapa nya ord, ett nytt språk
Blanda sig med himlens blå, med solens flammor
Med regnets futtiga påminnelser
Om att vi lever i nuet
Att vi talar samma språk
Och ibland – ibland –
Förstår vi varandra
Lite grann

Jag vill förstå
Och gå i gryningen av den nya dagen
Med nya ord och gamla tider
Nya vyer, och gamla strider
Som jag kan lämna bakom mig

Smälta. Omvandla. Tolka. Förvandla.
Glida med dig, när dina vingar blir så stora och breda
Att de täcker hela horisonten
Och jag ser bara framåt
Förstår innebörden i varje ord, i varje vingslag
Hittar precis varje svar, varje perfekta kommentar
Så att vi bara glider och glider på termiken
På termodynamiken
På lingvistiken

Och landar lätt, med en viskning

Nu står vi där, i tystnaden
Igen
Tittar åt varsitt håll och nästan – nästan –
Nästan förlorar oss i frestelsen
Att inte längre lyssna
Att höra bara vartannat ord, bara upp-nyanserna
Bara vänstersvängarna

Men inte – denna – gång
För just – denna – gång
Känner vi närheten av varandra
Och vänder om, och ser varandra
Ser hela världen
Hör tystnadens oerhörda möjligheter
Känner att denna gång
Har – vi – tid
Att lyssna

110813
Owen Laws

Inspirerad dels av Teater Verbals uppsättning av Ett Drömspel, som jag precis varit på och som även går ikväll och imorgon (13-14/8) på Storsjöteatern i Östersund – kanonbra!. Och dels av mina funderingar kring hur svårt kommunikation är.

När skymning möter gryning
Det är en magisk tid
Tankarna går till kärlek
Men själen finner frid
Ljuset omfamnar mörkret
Färger försöker fly
Där skymning möter gryning
Och tystnaden tar vid.

110729
Owen Laws

Det gäller att skilja sig från stormen
Se sig själv i mörkret

Stormen är, men har ingen egen vilja
Den bara är
Den biter, sliter, skär, förgör
Men den är inte ond, den bara är

Jag förlåter stormen – låter syndafloden rinna av mig
Rinna bort

I förlåtelsen hittar jag lugnet
Inte tillåtelse – utan frihet
Att känna efter
Samla mig
Se framåt
Inför nästa storm
Nästa prövning
Nästa omvandling
Nästa insikt
Nästa vila

110712
Owen Laws

Vi törstar efter kunskap
om det vi vet är sant
Vi längtar efter kärlek
men den har redan hänt
Vi bygger höga murar
för att skydda kropp och själ
Vi ger varandra allt vi har
för att slippa ta farväl.

110209
Owen Laws

Det är oerhört spännande, men också oerhört ensamt. Hur känns det när man verkligen möts på riktigt? Känns det anorlunda? Känns det ö.h.t? Tala om att vara ensam.

Eller så kanske det är detta som är kärleken? De flesta strävar efter närhet i ett kärleksförhållande. Handlar det om en strävan efter det där klockrena mötet? Där det känns som man förstår och är förstådd?

Och så, det tragiska, paradoxen: När man bott ihop/umgåtts så länge så man (tror sig) känna varandra utan och innan, ja då blir man uttråkad. Eller kanske snarare ointresserad. Man slutar att sträva, slutar att anstränga sig.

Att förstå varandra leder till likgiltighet!