If You Were a Day

If you were a day
The sun would be setting
Bright, red and firery
Old and new
If you were a day

If you were the night
The stars would be your eyes
Patient and true
No going back
If you were the night

If I had my way
There would be no tomorrow
Just the curve of your back
Your hand in mine
If I had my way

If you were the sky
Eagles would fly there
Circling, waiting
Biding their time
If you were the sky

If you were a dream
I would be your awakening
A soft kiss in the morning
Whispering you back to earth
If you were a dream

140110
Owen Laws

Till Angelina. Jag vaknade mitt i natten med dig i famnen och dikten i huvudet. Det gick inte att somna om, var bara att kliva upp och ta vara på den.

En bra dag

Ett enda löv
Hänger
Vrider, gungar och blänker
I det knivskarpa ljuset

Tyst och lätt
Som för att dämpa vår ångest
Faller snön
Mjukt och avvaktande
Som en enorm skugga

Tystnaden breder ut sig
Stämmer upp till dans
Och väcker minnen i kroppen
Av kärlek och romans

Sakta
Så det knappt känns
Ett finger, lätt, på min arm
Jag är din

En ensam istapp
En liten droppe
Hänger, darrar
Tvekar…
Och förenas på andra sidan evigheten

Jorden snurrar
Vi går
Tvekar
Skrattar
Famlar
Och väntar på frälsning och frid

En känsla i luften
Så man andas in, djupt
Och hungrigt
Känner vittring
Sträcker sig och fokuserar

Framtiden brummar
Och lämnar ingen oberörd
Förnimmas i konturerna
Och annonserar sig högljutt
Bakom oss i bruset

130313 (rev 130315, 130316)
Owen Laws

Längtan

Älskling!
Jag längtar efter din famn
Efter att hålla om dig hårt
Kyssa dig
Titta på dig
Och titta in i dina ögon
Stryka dig i håret
Och säga att jag älskar dig
Så att du känner att jag menar det
Känner det i ryggraden
Och kinderna
Och fingertopparna
Känner igen det i dig själv
Känner det igenom dig, som en blixt
En ilning
Som en gåta som man äntligen löst
Som en gåva som vi ger varandra
Stark och bräcklig på samma gång
Silver och guld
Metall och siden
Mjuk, och såååå vass
Så det känns igenom hela kroppen
Som en darrning
När du tittar på mig
Och ser mig
Ser igenom mig
Är alltigenom med mig
Som jag längtar efter att få vara med dig
Nu
Ikväll.
I morgon.
Vid fikarasten och lediga stunder
Arbetspassen och joggingrundor
Mysiga kvällar och stormiga nätter
Här
Nu
I soffan och i sängen
Jag längtar efter dig med hela mig
Hela tiden
Helhjärtat och passionerat
Ömsint och integrerat.
Fokuserat.
Försöker. Jag. Se. Dig.
För vem du är, vill vara.
Är.
För jag är fullständigt kär.
I dig!

Sms till Angelina
121016, kl 22.03
Owen Laws

De vidsvepta solnedgångarnas tid

Det är de vidsvepta solnedgångarnas tid
Då mörkret breder ut sig sakta
Över hela
Långa
Djupa
Skimrande horisonten
Och solen retirerar
I en försynt explosion av färg och skugga
Och lämnar oss
I tyst förväntan.

121023
Owen Laws

På väg mot Torsta, från busshållplatsen på E14, såg jag byggnadernas skugga framför den mörkfärgade solnedgången.
Vinter nalkas.

Deity

We call your name in times of grief
Appeal, in times of war
With waring eyes we scan the skies
Too frightened to admit our lies
Too proud to feel remorse

With every aching moment here
With every desperate prayer
We draw the line and feign surprise
Too late to learn from our mistakes
To tired to even care

We need your strength when weak, when strong
You guide us straight and true
Throughout our lives, throughout all times
You never deem to compromise
Our faith is born anew.

120608
Owen Laws

Would we know?

If we were to walk together
Where would we go?
Would we take the high road
Dance together in the moonlight
On the slopes, up there, looking down?

Would we feel the breeze – really feel the breeze – through our hair, our fingers, over our ears?
Cold, so we know we’re alive?

Would we lean over the edge, hand in hand, and dare the wind to let up, to let us fall?
Would we challenge the night
Would we lay by the fire, licking the flames with our eyes
And dare the stars to ease our pain?

Would we fan the flames?
Give in to temptation
Chase the waves
Laugh at the stars and embrace the Northern Lights – really embrace, not just with tentatively outstretched fingers
but with our whole arms, our smiles
All our lonely memories?

If we were to die together, how would we know?
If the road we had walked was the one – really the one
Our road, our slope, our fire, our night?

If the stars had danced for us, if the Northern Lights had been our silver curtain?

If we were to sleep together – really sleep,
that kind of sleep where I fall asleep on your shoulder and you dream of me
And in the morning I try to wake up but you let me sleep on, so you can sleep on
And when we wake up it’s a new day – really new, not just a new version of an old day –

If we were to sleep together, would you still respect me in the morning?
The late morning, because we really – you know – slept?

If we were to walk together, up that road, where would we go?
If we never did, would we ever know?

120420
Owen Laws

Till Angelina.
Påbörjad under och inspirerad av en oväntad jazzkonsert med Nacka Forum, på Gamla Tingshuset i Östersund, tillsammans med Mats Blid. Tack Mats för tipset 🙂

När du pratar vill jag kunna fatta tag i dina vingar

Vad vill du med livet?
Jag, jag vill leva
Ta tag i känslornas långa svans
Där orden börjar formas
Men bokstäverna får ingen riktig nyans

Jag vill kunna lyssna
Och höra sirener sjunga
Utan att översköljas av skräck och tveksamhet
Utan att grusas ned i osäkerhet
Och polemisk korrekthet

När du pratar, vill jag kunna fatta tag i dina vingar
Flyga iväg med dig
Höra orden blandas med vinden
Skapa nya ord, ett nytt språk
Blanda sig med himlens blå, med solens flammor
Med regnets futtiga påminnelser
Om att vi lever i nuet
Att vi talar samma språk
Och ibland – ibland –
Förstår vi varandra
Lite grann

Jag vill förstå
Och gå i gryningen av den nya dagen
Med nya ord och gamla tider
Nya vyer, och gamla strider
Som jag kan lämna bakom mig

Smälta. Omvandla. Tolka. Förvandla.
Glida med dig, när dina vingar blir så stora och breda
Att de täcker hela horisonten
Och jag ser bara framåt
Förstår innebörden i varje ord, i varje vingslag
Hittar precis varje svar, varje perfekta kommentar
Så att vi bara glider och glider på termiken
På termodynamiken
På lingvistiken

Och landar lätt, med en viskning

Nu står vi där, i tystnaden
Igen
Tittar åt varsitt håll och nästan – nästan –
Nästan förlorar oss i frestelsen
Att inte längre lyssna
Att höra bara vartannat ord, bara upp-nyanserna
Bara vänstersvängarna

Men inte – denna – gång
För just – denna – gång
Känner vi närheten av varandra
Och vänder om, och ser varandra
Ser hela världen
Hör tystnadens oerhörda möjligheter
Känner att denna gång
Har – vi – tid
Att lyssna

110813
Owen Laws

Inspirerad dels av Teater Verbals uppsättning av Ett Drömspel, som jag precis varit på och som även går ikväll och imorgon (13-14/8) på Storsjöteatern i Östersund – kanonbra!. Och dels av mina funderingar kring hur svårt kommunikation är.

När tystnaden tar vid

Cyklade hem från Storsjöyran kl. 2 på natten, uppför backen mot Ås. Jag gillar den här årstiden, här i Norrland, mitt i natten, när natten möter dagen, skymning övergår i gryning, och man inte kan säga säkert vilket det är:

När skymning möter gryning
Det är en magisk tid
Tankarna går till kärlek
Men själen finner frid
Ljuset omfamnar mörkret
Färger försöker fly
Där skymning möter gryning
Och tystnaden tar vid.

110729
Owen Laws