Tystnaden är bedövande

Jag längtar efter politiker
med passion och mod

Jag längtar efter politiker
som känner smaken av blod

Jag längtar efter politiker som vet vad de vill ha,
med en vision
och civilkuraget nog
att riskera att stå i brand

En politiker som älskar
lika vilt och brett och fett
så ingen kan ta miste på
att hen har kommit rätt.

Jag längtar men när jag ser mig om
Så känns det ganska tomt.
Den enda rösten som tränger igenom
är den som allt har glömt.

Jag längtar att få höra hur vårt land kan nå nya höjder,
med en ödmjukhet och generositet
som kan stå pall för allt som följer.

Jag längtar efter politiker
som tar strid för andras rätt
Men tystnaden är bedövande
och rädslan har tagit grepp.

170710
Umeå

Denna dikt skrev sig själv nästan helt i fredags, på natten vägen hem från Hundra efter konserten med Glesbygd’n. Jag fick lov att gå av cykeln på Nygatan bakom Folkets hus, satte mig på en trapp och så kom den.

Kanske även en smula inspirerad av Almedalsveckan då i stort sett bara Miljöpartiet nämnde miljön, och nazistiska Nordiska motståndsrörelsen demonstrerade och jävlades.