Loppet kört för MP Umeå och Västerbotten

På Miljöpartiet i Umeås årsmöte igår (170322) lyckades Jabar Amins falang återta makten över ledningsgruppen.

Jag var inte med den här gången. Jag förstod redan för ett år sedan att detta möte skulle sluta med ett maktövertagande. Det blev oundvikligt när valberedningen för några dagar sedan tillkännagav att de inte hade lyckats få fram något förslag till ledningsgrupp som inte nästan enbart bestod av manliga nominerade ur Amins falang.

Men först lite bakgrund

Amin-falangen kontrollerar sedan många år fullmäktigegruppen (och landstingsgruppen). Men vid årsmötet för ett år sedan (160313) förlorade deras kandidat gruppledare Nasser Mosleh ordförandeposten i ledningsgruppen när lotten avgjorde till Simone Anderssons fördel. Då valde i affekt samtliga ur falangen att avsäga sig sin kandidatur. Mosleh ville också avstå helt men tvingades acceptera en ersättarplats i ledningsgruppen då stadgarna stipulerar att ” Gruppledaren i kommunfullmäktige är per automatik ledamot eller ersättare i ledningsgruppen”. Han har dock inte deltagit i ett enda ledningsgruppsmöte under året.

Nästan ingen ur Amins falang hade deltagit i den försoningsprocess som ledningsgruppen hade sjösatt, en process som fick ett abrupt slut vid det extra årsmötet 160612 då falangen röstade – utan motivering – emot ledningsgruppens samtliga förslag, bl.a. en omfördelning av budgeten för att kunna finansiera en föreningssekreterare för att avlasta ledningsgruppen. Vid det extra årsmötet körde revisorn Gabriel Farrysson ett mycket fult dubbelspel. Efter att medvetet ha låtit bli att i förväg informera ledningsgruppen om felaktigheter i deras budgetframställan framför han den kritiken som en överraskning på sittande möte. Mycket fult, men kännetecknande för deras sätt att agera.

Årets årsmöte

Bland annat därför avböjde också de tre kvinnorna ur den avgående ledningsgruppen omval. Det kan man ju förstå med tanke på hur de motarbetats under ett helt år. Då lämnades dock fältet fritt för Amin-falangen att återerövra totalmakt i avdelningen. För säkerhets skulle had de ändå samlat ett massivt uppbåd familjemedlemmar och vänner. Enligt uppgift var det ett 60-tal personer närvarande.

Rasismkortet

Amin-falangen har ett mycket effektivt sätt att behålla makten:

  1. All intern opposition mot dem tystas genom att kritiken kallas för rasism, vilket blir mycket svårt att hantera. Istället blir alla tysta. Jag har själv blivit utsatt för detta sedan jag framförde min mycket konstruktiva kritik efter det kaosartade årsmötet 2015.
  2. Alla starka personligheter mobbas och petas tills de tröttnar och kliver av. Två exempel på detta är hur Nina Björby och Ellika Nordström behandlades.
    Ellikas behandning och partiets problem beskrivs också i Dagens nyheters reportage 160304, Till de politiska vildarnas land.

Läs mer om hur rasismkortet används i nästa blogginlägg.

För egen del anser jag att loppet är kört för Miljöpartiet i Umeå och även för Västerbottensdistriktet, som också kontrolleras av Jabar Amins falang.

Företrädare för falangen får prestige och lön för att de har höga poster och inflytande. Men de bryr sig inte i första hand om att driva Miljöpartiets politik, utan om att behålla sin ställning. Därför nöjer de sig också med att agera som passivt stöd åt Socialdemokraterna. De kommer aldrig att släppa makten. 

Paradoxalt nog agerar de oftast tämligen inkompetent. Företrädarna väljs i första hand utifrån lojaliteten till Amin och falangen, och inte kompetens. Gruppledaren Nasser Mosleh är fullständigt passiv i det politiska arbetet utan lyfter bara ett mycket högt arvode. Han vägrar uttryckligen att samtala skriftligt med sina medlemmar, utan hänvisar till medlemsmöten som han aldrig kallar till. Han förankrar aldrig – aldrig – någon fråga hos medlemmarna. Den ledamot i fullmäktigegruppen som inte tillhör falangen är mobbad och utfryst.

Detta är en skärmbild från en av partiets grupper på Facebook. Gruppledaren Nasser Mosleh vägrar diskutera skriftligt med medlemmar.

Gruppledaren Nasser Mosleh vägrar konsekvent att diskutera skriftligt med medlemmar i det enda gemensamma diskussionsforum partiet i Umeå har.

Det är genom rasistkortet, härskartekniker och sina många okritiska familjemedlemmar och vänner som falangen lyckas behålla makten.

Det finns en väldig potential i Umeå och Västerbotten för ett kompetent miljöparti att växa sig väldigt stort och bli en maktfaktor. Men det går inte som det ser ut idag, istället kommer partiet att bli allt mindre.

Det enda sättet att kunna bygga upp ett starkt miljöparti i Umeå och länet är antagligen att bilda ett nytt parti. Efter valet, när Miljöpartiet utraderats, skulle det nya partiet ansluta sig till Miljöpartiet på riksnivå.

//

Här samlas allt jag skrivit i bloggen om Miljöpartiet i Umeå.
Här finns dokumentation efter händelser i samband med MP Västerbottens valmöte 2014.

Massmediabevakning av årsmötet

Västerbottens-Kuriren 170324: Miljöpartiet i Umeå får ny ledning. Här finns artikeln som pdf.
Folkbladets 170324: Ny bas för MP i Umeå ett år efter jättebråket. Här finns artikeln som pdf.

Följande helg skrev Folkbladet tre stora granskande artiklar. Länkar till dessa finns längst ned i nästa blogginlägg Kritik inom MP Umeå kallas för rasism.