Tacktal i kommunfullmäktige

Idag, vid årets allra sista kommunfullmäktigesammanträde, efter 2 år som ersättare i kommunfullmäktige och 16 år som ledamot, blev jag avtackad på ett väldigt fint sätt av både fullmäktiges ordförande, samt oppositionspartierna socialdemokraterna och vänsterpartiet. Jag har fått många kramar och fina ord, och känner mig väldigt rörd.

Jag höll följande tacktal:

Hej mina vänner!

Efter att ha stått ut med mig i mer än 16 år i kommunfullmäktige, så tror jag faktiskt det är jag som ska tacka er :-)

Jag vill tacka er för att jag har fått möjlighet att vara med om det finaste man kan vara:
Att vara förtroendevald politiker och få tjäna sitt adoptivland. Det är stort tycker jag.

Demokrati – det är det sexigaste som finns!
Och den svenska demokratin är någonting som jag verkligen högaktar, för i Sverige får man vara politiker, även om man inte är rik.
Den svenska demokratin är fortfarande en folkets demokrati, och det är verkligen någonting att vara rädd om.

Jag vill tacka för den finaste tiden i mitt liv. Jag har lärt mig så mycket av er, och av den här tiden. Som alla aktiva politiker, så har jag slitit något djävulskt. Men jag har också fått vara med om väldigt mycket. Jag hoppas att jag har gett tillräckligt mycket tillbaka.

Jag vill avsluta med en sista reflektion:
Mina första år som politiker i Krokom var ibland turbulenta, och jag ser min roll i det.
Jag hade ibland svårt att skilja på sak och person;
ibland svårt att se det väsentliga i uppdraget;
ibland svårt att kanalisera min vilja på ett positivt sätt
Det tog ett tag att lära sig att man kan vara engagerad, utan att vara arg.

Och det har tagit alldeles för lång tid att lära sig hur man arbetar framgångsrikt för att få till en förändring  – för det är ju egentligen det som politiken går ut på:
–  att behålla det som är bra
–  och förändra det som är dåligt

Jag tror den stora vändningen för min del kom för 12 år sedan när jag började samarbeta inom oppositionen.
Under och sedan de 4 åren togs jag emot på ett helt annat sätt av övriga politiker, och kände själv en helt annan inställning mot övriga politiker.

Och det är det som är min reflektion.
Min tid som effektiv politiker började egentligen först när jag började samarbeta bredare med andra partier. Politiken blev definitivt också roligare då.

Och jag tror det är det som är politikens stora utmaning.
Frågan är inte hur man ska få igenom så mycket som möjligt. Vilken rättshaverist som helst kan påverka.
Frågan är hur man ska skapa ett så bra samhälle som möjligt.  För det krävs samarbete.

Vi blir aldrig bättre politiker, än vi är medmänniskor.
Så var rädd om varandra! Ni behövs, och då måste ni hålla länge.

Tack ska ni ha!