Lagar mat i köket, det är meditativt. Speciellt om man lyssnar på Wheels of Fire samtidigt. Spoonful. Politician, den gillar jag, den påminner mig om hur man inte ska vara som politiker.
Men nu när jag går i köket, lagar sallad, lyssnar på Politician och känner mig självgod, börjar jag tänka på sexualiserat våld och inser att det är därför att det finns i sången jag diggar till.
Tråkigt.
Sexualiserat våld finns ju överallt, ibland grovt så man inte kan ta miste på det, ibland subtilt så man kanske inte ens tänker på det.
Det finns i snart sagt varenda thriller, varenda detektivserie. Varenda nyhetssändning.
Den grova våldtäkten. Eller antydan om att kvinnan i fråga skulle kunna bli våldtagen om hon inte passar sig. Ja, egentligen: alldeles oavsett vad hon gör. Om det vill sig illa, finns det inget hon kan göra. Hotet finns snart sagt alltid med som en underton. Tydligast i TV, varje kväll, men egentligen snart sagt överallt.
Hot om sexualiserat våld är patriarkatets sätt att få kvinnorna att hålla sig själva i schack. Tillämpat sexualiserat våld är straffet för att hon tar för sig.
Det säger något väldigt tråkigt om vårt samhälle att det finns överallt, att det både präglar och definierar vårt främsta underhållningsmedium: TV. Vi strävar ju efter att få uppleva det. Morden i Midsommar. CSI. Aktuellt.
Tala om effektivt förtryck.
