Det är knepigt med demokrati. Den fungerar optimalt bara när den inte fungerar fullt ut. För att minoriteten ska känna att systemet tar hänsyn till dem, måste majoriteten avstå en del av sin makt och möjlighet att bestämma.
Ibland kan det räcka med att minoriteter känner sig delaktiga, utan att egentligen kunna bestämma någonting. Men oftast leder det bara till att minoriteter tappar tilltro till systemet och slutar delta.
Själva ordet demokrati – folkstyre – säger egentligen ingenting om hur stor del av befolkningen som är med och styr.
Ibland räcker det med förhoppningen om att någon gång i framtiden kunna vara med och styra. Det hoppet kan vara befogat hos politiska partier, men hur är det för andra minoriteter i samhället? Etniska minoriteter brukar sällan växa om majoritetskulturen. Intresseorganisationer kan få mycket inflytande, men är ändå nästan alltid beroende på en folkopinion som ofta kan vara rätt flyktig. Båda är beroende av att majoriteten är lyhörd.
Parlamentarisk demokrati är bra på det sättet, att så länge inte ett parti har en egen majoritet, så får småpartier möjlighet att vara med och bestämma och påverka. Ibland kan detta med småpartier framställas som besvärligt, men jag menar att det är detta som är förutsättningen för att få ett samhälle som håller ihop. Hopp om och möjlighet till delaktighet och inflytande.
När det gäller etniska minoriteter, så krävs en särskild lyhördhet hos majoritetskulturen. Minoriteten kan aldrig själv ta makten, kan aldrig själv tvinga majoritetskulturen att acceptera och värna, är i alla lägen beroende av majoritetens gunst, välvilja och lyhördhet. Det handlar alltså inte om demokrati, utan om att vara beredd att frångå demokrati för att kunna hålla ihop. Det är intressant.
Eller är det kanske så, att det handlar om att skilja på folkstyre och majoritetsstyre?
Redaktionella ändringar gjordes 160530
Blogginlägget är inspirerat av något som Marianne Persson (ordförande i Jijnjevaerie sameby) sa en gång när hon var samordnare för Krokoms samiska förvaltningsområde och jag var ledamot där. Marianne är en av mina förebilder.