När jag var tonåring skrev jag en del, som så många, antagligen hellre än bra. Sedan dess händer det inte så ofta. Men denna kom till mig obehindrat för ett par år sedan, antagligen på hösten:
FLYKTEN
Det är mörkt på natten nu
Jag går längs den tomma gatan och undrar vad du tänker på
I mörkret
Löven är gröna än
Det var torrt i sommar
Gröna blad visnar så lätt
Det blir en lång vinter
Igen
Du ser vacker ut
Jag längtar efter att få hålla om dig
Drömmar är så flyktiga
Vi törs inte ens öppna ögonen, när dimman börjat lyfta
Det är kallt
Men jag fryser inte.