Var och åkte bräda i Bydalen igår. Bydalen är bra, en timmes bilavstånd från Östersund, många fina backar, Dreampark, många liftar, offpist, onpist, you name it. Och lördagarna är “röda”, det kostade mig bara 150 kronor att åka, bara 120 kr för sonen.

Bydalen drivs med vindkraft. En snurra, står och reser sig över backarna. Går inte att missa. Igår snurrade den långsamt och tyst trots att det knappt blåste. (Fast tyvärr gick det att missa att ta en bra bild på den, så ni får hålla er till godo med den här bilden, som jag tog den 13/2, förra gången jag var där. Bilden är tagen där jag med mycket möda lyckat hasa mig ut ur skogen och en allför platt skogsstig. Inget kul på en bräda. Jag lär mig dock aldrig, se nedan.)

I onsdags (24/2) blev kommunstyrelsen inbjuden till ett möte med förespråkare för vindkraftverk i Kaxås, på eller nära Hällberget (beroende på vem man pratar med). Enligt de ska snurrorna stå på Storbacken “sydväst om Hällbergssiluetten”. Jag gillar deras koncept för att sprida intäkterna – både sinsemellan och genom att lämna pengar till bygden – men jag måste erkänna att jag är tveksam till placering på denna plats eftersom såvitt jag förstått så skulle snurrorna synas väldigt tydligt mitt i en ganska vidunderlig utsikt som i princip alla i byn delar. Jag lyssnar just nu, men det känns alltså tveksamt.

Samtidigt funderar jag på vindkraftens utvecklingspotential. Tänk om Offerdal kunde stoltsera med att “hela bygden drivs av vindkraft”, vilken otrolig marknadsföringsargument. Det skulle locka från näran och fjärran.

Tänk om hela Jämtlands län kunde skryta med att vara världens enda region som helt och hållit drivs av vindkraft! Nåja, det är inte möjligt i och med all vattenkraft, men det finns ändå ingångar. Världens enda region som drivs av endast förnyelsebara energikällor (för resonemangets skulle ska vi vara snälla mot vattenkraften. När den väl är byggd så är den förnyelsebar. Men vi ska inte bygga ut den något mer!) Det skulle sätta Jämtlands län på världskartan, folk skulle vallfärda hit.

Och Bydalen? Inte tror jag att vindkraftverket där skrämmer bort några turister. Den är vacker, mycket vackrare än liftarna, den saken är säker. Och låter mindre också, för den delen.

När jag är i fjällen, utom synhåll för civilisation. Fjällvandrar, tältar. Då vill jag inte se någon civilisation, inte ens vindkraft, inte ens på håll.
Men när jag är i civilisation – t ex en skidanläggning – har jag ingenting emot vacker civilisation – t ex vindkraftverk. Det förhöjer min brädupplevelse, att liftarna drivs med samma vind som pinar mitt ansikte.

Jag tycker vi ska bygga ut vindkraften, det är ett suveränt, rent och miljövänligt sätt att producera el. Jag tycker inte den ska byggas ut överallt, jag tycker att ociviliserat ska få vara ocivilicerat. Vad säger det om Hällberget/Storbacken, i Kaxås? Jag vet faktiskt inte.

Nu när vi översiktsplanerar för vindkraft, så är det viktigt tror jag att ta konsekventa principiella beslut. Idag är kommunfullmäktige suveränt (sedan lagändringen i fjol) när det gäller vindkraft. Fullmäktige har vetorätt, säger man nej blir det inget. Men det är inte säkert att det förblir så, jag tror att det kommer många nya påbud från staten om att bygga ut vindkraften ytterligare (eller hade du tänkt stänga av alla dina standby-apparater eller – ännu bättre – dra ut alla sladdarna? Trodde inte det). Och då gäller det att kunna motivera varför man tillåter vindkraft på en plats, men inte på en annan. Går det att tillåta Vindkraft på en kulturhistorisk miljö, men förbjuda på en annan? Idag går det i och med fullmäktiges vetorätt. Men vi kan inte lita på att det gör det i morgon. Det gäller tror jag att hitta den rätta principiella linjen, och sedan vara konsekvent.

Går det att hitta en godtagbar, konsekvent linje utifrån mitt personliga resonemang om civiliserade och ociviliserade lägen? Jag vet inte. Jag får fundera vidare, hjälp mig gärna.

Och hur gick det med brädåkningen? Jo tack, det var en härlig dag. Åker man rakt upp så finns det offpist till höger mot Fjällhalsen. Snön var tillräckligt mjukt så det gick bra att åka där trots att det är ganska exponerat för vinden. Tyvärr åkte jag lite för långt ner innan jag svängde tillbaka mot backen, så jag fick gå i djupsnön en bit för att komma tillbaka till pisten, där vid Lill-Arnes knapplift. Jag var helt slut. Den bästa offpiståkningen jag hittad igår var längs med Långravinliften, och på branten mellan den och vindsnurran. Åkte där en gång men blev lite osäker när jag närmade mig skogen, ville inte komma in på några platta skogsspår (som förra gången….). Stannade, kollade. Skogen såg rätt tät ut och ingen backe i sikte. Några hade åkte där, men inte särskilt många. Suckade till slut och tog av brädan och hasade mig uppför backen igen, tog ungefär 20 minuter att komma 8-10 meter, det var också lite jobbigt….

Fast det hör väl till. Nu ser jag fram emot Kittelfjäll v. 10! Det blir första gången där. Några tips?

/Owen