Om trovärdighet

Ett tal jag höll i Krokoms kommunfullmäktige den 9 december 2009

Ordförande

Som kommunpolitiker har man att se till hela kommunen. När tiderna är goda handlar det om att fördela det goda på ett rättvist sätt, så att de goda tiderna fortsätter så länge som möjligt. Det gäller att försöka tänka långsiktigt, trots att man aldrig kan veta hur det kommer att bli.

När tiderna är dåliga, handlar det om att försöka minimera skadan, att dra ned på ett sätt som drabbar så få som möjligt. Att anpassa på ett sätt som inte försvårar för framtidens goda tider. Som nu, när majoriteten – trots de dåliga tiderna vågade genomföra satsningen på Ås-området, vilket lett till en enorm inflyttning som kommer att gagna hela kommunen.

Förr i tiden var det ett hedersuppdrag att vara politiker. Det var före min tid som politiker i Sverige, men jag har förstått att det varit så. Politiker åtnjöt respekt och beundran. Det man gjorde var viktigt.

Nu för tiden är det sämre ställt. Det är en hård samtalston mot politiker – och även mot tjänstemännen, speciellt när tiderna är dåliga. I samma andetag kan man anklagas för att vara okunniga, oinsatta, och att vem som helst skulle kunna göra ett bättre jobb. Oavsett hur mycket man utreder, hur många frågor man  besvarar, så anses allmänheten vara trovärdigare än politikerna och tjänstemännen.

De motförslag som väcks av allmänheten och engagerade krafter anses – automatiskt – nästan alltid vara mera trovärdiga än förvaltningens och politikernas förslag. Tänk efter lite, kan det verkligen vara så, att vem som helst är kunnigare än kommunens tjänstemän och politiker, bara för att de INTE är tjänstemän eller politiker?

Nu är tiderna sämre, och den politiska majoriteten i Krokom – Centerpartiet, moderaterna, miljöpartiet, kristdemokraterna och folkpartiet – har behövt göra svåra val.

I detta läge, och i samband med rutinöversyn över skollokalerna, har vi sett att den bästa lösningen för kommunen som helhet är att lägga ned två små skolor, som båda ligger mellan 6-9 km ifrån andra skolor. När det gäller Västbygdens skola blir effekten att två små skolor slås ihop till just en lite mindre – liten skola.

Förslagen har väckt ett enormt engagemang, vilket vi politiker också varit mycket lyhörda för. Frågor har ställts, och de har besvarats, nya frågor har ställts, som också har besvarats. Vi har gått på möten, och många har talat timvis i telefon, dag efter dag.

Någon gång måste man som politiker gå till beslut. Socialdemokraterna och vänsterpartiet ställer frågor, får svar, men menar ändå att det finns obesvarade frågor. Man kan tycka att det hade varit klädsamt av majoritetens ledamöter att sätta sig in i materialet, ställa frågor och kräva svar på dessa frågor i Barn- och utbildningsnämnden. Men istället ställer man sina sistaminutenfrågor nu i fullmäktige. Och när man får svar, konstaterar man ändå att det finns obesvarade frågor.

Ordförande, det känns besvärligt.

Det känns besvärligt att behöva lägga ned två skolor mot en del föräldrars vilja. Det känns besvärligt att behöva lyssna på när oppositionen – på väldigt lösa grunder – underkänner det stora arbetet som tjänstemännen har gjort.

Ordförande, någon gång måste politiker gå till beslut. Vi har ett mycket utförligt och väl genomfört beslutsunderlag. Så gått som alla frågor som ställts har besvarats. Det går alltid att ställa nya frågor, utreda mera, men jag anser att det är dags att gå till beslut.

Jag tror också att det kommer att bli jättebra för barnen i Ytterån och i Västbygden, att kunna få gå i en lite större skola

För hela kommunens bästa, yrkar jag därför bifall till majoritetens förslag till detaljbudget, och avslag på oppositionens./

/Owen Laws